Herr talman! Jag vet inte om Sverigedemokraterna blir stressade när vi försöker påpeka att vi måste satsa på polisen och därför ger sig in i något slags överbudsdiskussion, men jag är lite förvånad över historiebeskrivningen. Den uppfattningen är nämligen inte korrekt.
När alliansregeringen tillträdde 2006 fanns det 17 423 poliser. Det var otillräckligt, och vi satte upp ett mål om 20 000 poliser. Det har senare fastslagits av riksdagen, under den här mandatperioden, eftersom regeringen rev upp det målet. Ni stod bakom målet, tillsammans med oss. Det tar ju tid att utbilda poliser, och 2010 var målet uppnått - vi hade 20 292 poliser, för att vara exakt. Anledningen var att man för att få kvalitet inte kan utbilda 7 000 samtidigt. För att få kvalitet i detta måste man i stället se till att utbildningsväsendet, det vill säga polisutbildningen, kan leverera i den takten och att det finns någon som tar hand om polisaspiranterna när de väl kommer ut.
Sedan har målet upprätthållits, och det har varit ca 20 000 poliser varje år. Nu har vi kommit fram till att vi bör höja detta mål, och det gör vi därför att vi ser att befolkningen har ökat ganska kraftigt under de senaste tio åren. Ska vi hålla samma polistäthet ligger siffran ganska realistiskt kring just 2 000 ytterligare poliser. Det är möjligt att man i framtiden måste se än fler, men vi är rätt övertygade om att den ökning vi aviserar är ungefär vad vårt utbildningsväsen kan klara av för att kunna leverera poliser som har god kvalitet.
Jag vet inte vad lösningen på detta är. Handlar det egentligen om att Sverigedemokraterna alltid - oavsett vad vi säger - kommer att ligga på siffran över? Det kanske inte har så mycket med att lösa problem att göra, utan det kanske handlar mer om att markera att man vill satsa mer än alla andra. Är det så, Adam Marttinen?