Herr talman! Som jag nämnde i mitt anförande - jag hoppas att Helene Petersson i Stockaryd hörde det - är det inte allt som är nattsvart. Det finns många enskilda polismedarbetare runt om i landet som gör fantastiska saker, och de historier man hör berättas när man reser i landet är mycket imponerande. Men de behöver fortfarande bättre förutsättningar för att arbeta, och detta är ett arbete som vi måste fortsätta med, med oförtruten intensitet.
Jag förstår att regeringspartierna vill försvara utvecklingen. Den går åt rätt håll på många sätt, men det är långt ifrån en acceptabel situation när det kan ta flera timmar att komma fram till polisen när man ringer 11414. Det är sådana saker som vi måste arbeta med, och jag är glad att vi har tillkännagivanden på just den punkten.
När det gäller en nationell polisreserv kan det finnas situationer där man behöver extra förstärkning. Jag tror inte att det ska vara ett nytt införande av beredskapspolisen exakt så som den såg ut tidigare. Det är därför det finns en ny benämning på den.
Något som stör mig mycket är att i den situation som nu har uppkommit i polisorganisationen, där det finns ganska mycket missnöje och frustration och där många väljer att sluta, riskerar en massa upparbetad kompetens att gå förlorad. Jag vill verkligen att vi med gemensamma krafter ska försöka se hur vi kan fånga upp dem som har en polisutbildning och som är väldigt kompetenta men som har valt att gå vidare till andra yrken. Sådana människor skulle kunna ingå i en polisreserv.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rättsväsendet
Sedan får man se vilka uppgifter som reserven ska utföra och vilka som den ordinarie polisen ska utföra, men detta är helt klart resurser som riskerar att gå till spillo om vi inte använder dem på ett bättre sätt. Det skulle jag hemskt gärna vilja att vi gör, och jag hoppas att vi genom samtal i utskottet kan gå vidare med detta tillsammans.