Fru talman! Jag tackar för svaret. Det är ett om-
fattande svar. Jag har ingen anledning att kritisera det
direkta innehållet. Det beskriver institutioner, myn-
digheter, holdingbolag, stiftelser, delegationer, forsk-
ning och utveckling. Men jag saknar den lilla enskil-
da människan. Var finns förståelse för den lille upp-
finnaren och hans svåra situation som jag önskade
belysa i interpellationen? Jag beklagar om det inte har
framgått tydligt att det var just den enskilde innovatö-
ren som låg till grund för mina frågor.
Svaret andas onekligen en innovativ uttrycksför-
måga men saknar kanske de innovationsbefrämjande
konkreta åtgärder som visat sig vara nödvändiga. Det
är riktigt att Sverige ligger i topp vad det gäller sats-
ningar på forskning och utveckling och i antalet pa-
tent per person. Men det är tyvärr också riktigt att
resultaten mätta i nya produkter och företag är bland
de sämsta. Det är dokumenterat på annan plats. Trots
det bästa klimatet får vi de sämsta skördarna - för att
använda bildspråk. Kan detta bero på att vi numera
enbart stöder universitetsforskning som den enda
vägen till innovationer? Den ökande andelen forsk-
ning i Sverige - andelen av BNP - är inte en följd av
regeringens satsningar utan en följd av att företagen
satsar alltmer på forskning och utveckling.
Fru talman! Jag noterar att näringsministern inte
ens nämner uppfinnare, småföretagare eller patent
som resurser i detta sammanhang. Kanhända har vi i
Sverige gått så långt i sökandet efter självförökande
akademiska kluster och annan mer trendig spekulativ
näringspolitik att produktiviteten i satsningarna blivit
så låg som den är. Om så är fallet, när och hur kan vi
då stämma av det verkliga utfallet av politiken och
eventuellt korrigera dess innehåll?
Fru talman! Det är på mycket säker grund jag sä-
ger att den största svårigheten för dagens innovatörer
och uppfinnare är att finansiera sin situation, att
överleva under den första fasen. Såddkapital är inte
enkelt att skaffa. Såningsmannen svälter redan. Vä-
gen fram till mönsterskydd och patent är i många fall
mycket mödosam. Sedan gäller det att bevaka dessa
skydd mot intrång. Tillverkningen kanske ligger en
bra bit bort.
Alla organisationer, myndigheter och institutio-
ner är fokuserade på universitetsforskning. Det finns
faktiskt uppfinnare och innovativa människor även
utanför universiteten. Uppfinningarna behöver inte
alltid vara stora. Jag har ett bra exempel, som jag ska
berätta om senare.
Min fråga till näringsministern är: Vad har när-
ingsministern att säga till alla dessa uppfinnare som
inte är avlönade forskare? Hur ska de klara ekono-
min? Hur ska de klara den första fasen, den första
etappen fram till produktion och avkastning? Vi har i
det här landet 41 000 anställda forskare. Det är bra.
Det är dags att införa någon form av uppfinnarlön
eller stipendium för kreativa och skapande männi-
skor. Vad säger näringsministern om ett sådant för-
slag? Något nytt måste prövas. De i svaret nämnda
organen har, enligt min mening, inte lyckats stötta
den lilla människan, den ofta ensamme uppfinnaren.