Fru talman! Jag delar synen på det sista. Det är fantastiskt att arbetsmiljön, arbetsvillkoren och kompetensförsörjningen flyttas upp och prioriteras. Men då behöver det också finnas personal att göra detta för. De behöver ha kollegor, och det måste skapas förutsättningar för att de ska kunna jobba hållbart i ett långt yrkesliv. De behöver få kompetensförsörjning så att de kan göra detta under goda förutsättningar. Det måste finnas kollegor som täcker upp för en när man gör detta eller kompenserar för något annat.
Nästan 6 000 varsel föreligger, och regeringen berättar att man ska kompensera lite till och öka statsbidraget. Men Sörmland, de sörmländska politikerna och det moderata regionstyret säger att de här pengarna inte spelar någon som helst roll. Varslet för 700 personer ligger kvar. Det här är pengar som är ganska futtiga i det sammanhang man befinner sig i. De spelar inte någon roll, utan varslet ligger fortfarande kvar.
Det behöver säkerställas att det finns personal, att personal inte sägs upp och att de också orkar vara kvar för att sedan kunna få sin egen kompetensförsörjning och finnas kvar. Det måste finnas en arbetsgivare som ser detta.
Men det gör inte den här regeringen. Regeringen har inte sett den svåra ekonomiska situation som regionerna står inför. Regeringen har gett statsbidrag, absolut, men i relation till behovet har de varit väldigt låga. Och det får konsekvenser.
Mitt medskick till regeringen är att det fortfarande är så här, och min fråga kvarstår: Gör statsrådet allt hon kan för att lindra krisen?