Herr talman! Det stora problem som ligger på bordet och gör att propositionen är så välkomnad, inte minst av näringslivsorganisationerna, är att det är för få som söker till yrkesprogrammen. Ett viktigt syfte med propositionen är att öka yrkesprogrammens attraktivitet, att se till att de blir mer attraktiva att söka för många unga människor.
När nu en så stor mängd undersökningar så tydligt visar att det har skickat en signal till elever och föräldrar som avskräcker från att söka yrkesprogrammen när högskolebehörigheten inte ingår i det ordinarie utbudet av ämnen måste vi lyssna på det.
Hela min argumentation handlade inte om att göra högskolebehörigheten obligatorisk, utan den handlade om att högskolebehörigheten ska ingå i programmet. De som söker programmen ska vara hundraprocentigt säkra på att de kommer att kunna få en högskolebehörighet. Men högskolebehörigheten ska kunna gå att välja bort.
Skälet till det är min övertygelse att på den svenska arbetsmarknaden är en gymnasieexamen väldigt viktig. En möjlighet att läsa vidare är också viktig. Det kan vara till högskolan eller yrkeshögskolan för den elektriker som vill skaffa sig fler behörigheter eller den undersköterska som vill bli specialistundersköterska.
Men de måste inte få denna behörighet med detsamma. Man kan också säkerställa ett system där människor kan få en fullständig gymnasieexamen i livet och där man också ger möjlighet för dem som inte klarar det med detsamma att ta den senare. Därför föreslår vi att de ska kunna välja bort de högskoleförberedande ämnena.
Vi är övertygade om - och vi har stöd av samtliga näringslivsorganisationer, fackliga organisationer, lärare, elever och företrädare för yrkesprogrammen - att det är den bästa vägen att gå om vi ska stärka yrkesprogrammens attraktivitet. Det är vad debatten handlar om.