Fru talman! Jag håller för det första med Christina Örnebjär om att namnet kanske bör ändras, och tro mig att jag tittar på det just nu. Jag har fått den synpunkten många gånger och har reflekterat över det själv ganska ofta.
För det andra håller jag med om att vårt utbildningssystem är fullt av återvändsgränder. Under en tidigare interpellationsdebatt här pratade vi om att yrkesprogrammen dessvärre har blivit en återvändsgränd. Vi vet att den bristfälliga kapacitet som råder inom vuxenutbildningen, yrkeshögskolan och folkbildningen gör att också dessa blir återvändsgränder, vilket gör att många unga som vill ta sig an sådana utbildningar inte har möjlighet därför att verksamheterna har varit underfinansierade. Här tror jag mycket på generella satsningar - välfärdsutbyggnad. Det är så vi har byggt det här landet starkt. Det är så vi bygger vidare på den svenska modellen: genom generella satsningar som är till för alla.
När vuxenutbildningen, yrkeshögskolan och folkbildningen har kapacitet att ta emot alla elever vet vi att det kommer att gynna även den elevkategori som vi pratar om. Och vi vet att framför allt folkbildningen är en viktig chans för dem att få vidareutbilda sig, få ny kamratskap och nya kunskaper som är enormt värdefulla för såväl dem själva som för samhället i stort.
Jag vill verkligen betona att det är Kunskapslyftet som är den viktiga delen i detta. Det handlar om att verksamheterna kan expandera och ta emot fler elever, och folkbildningen specifikt har givits utökade resurser, både studieförbunden och folkhögskolorna.
Jag tror att det här kommer att göra att fler elever kan studera vidare och att det kommer att väcka framtidstro hos alla elever som vill ta del av detta generellt sett men också för den specifika gruppen elever med intellektuell funktionsnedsättning.