Herr talman! Jag vill tacka Roland Gustbée för interpellationen om en viktig fråga.
Det här är ett område där jag tror att det finns förutsättningar att hitta gemensamma lösningar. Jag tror att det finns en bred samsyn i Sveriges riksdag mellan alla partier om att det här är en fråga som är oroande och där vi behöver hitta handlingsvägar framåt. Det finns inte en enda enkel lösning som löser alla problem på en gång, utan vi behöver jobba med många olika verktyg parallellt.
Som jag konstaterade i svaret är det en fråga där vi agerar. Vi avsätter resurser till Post- och telestyrelsen för att kunna komplettera de privata aktörerna på de orter där man inte har ett fullt ut fungerande betalningsväsen och därför inte kan använda kontanter. Vi gör också en översyn varje år av hur situationen ser ut i de olika delarna av Sverige för att kunna komplettera med ytterligare åtgärder. Betaltjänstombuden byggs ut och kommer att finnas på fler platser runt om i landet.
Som Roland Gustbée pekar på i sitt inlägg finns det grupper i dag som har problem om de inte kan använda kontanter, och det måste vi ta på allra största allvar.
Vi försöker också att skapa möjlighet för fler att ta del av det elektroniska utbudet av betalningstjänster. Vad gäller till exempel personer i personlig konkurs, som Roland Gustbée nämnde, har vi en ny skuldsaneringslag, som ger en möjlighet för många fler att lyfta sig ur skuldsättning och delta på samma sätt som alla vi andra i det ekonomiska systemet.
Vi har också ett nytt betalkontodirektiv, som håller på att omsättas i svensk lag. Här kommer vi att se till att många fler än tidigare får tillgång till betalkonton med grundläggande betalningstjänster.
På område efter område arbetar vi för att alla ska ha en möjlighet att delta i ekonomin och sköta sin ekonomi på ett effektivt sätt.
Jag vet också att det pågår ett intensivt arbete inom exempelvis pensionärsorganisationer med att utbilda och ge vägledning i hur man kan använda nya betalningsmetoder.
Vi måste också se att det finns problem kopplat till kontanthantering. Ett exempel är att om man går omkring på gator och torg med stora belopp i kontanter medför det en rånrisk och även en risk för den fysiska säkerheten. Då kan elektroniska betalningslösningar, när de är möjliga att använda, vara ett på många sätt säkrare sätt att sköta sin ekonomi. Men då måste vi också se till att det finns fysiska förutsättningar, till exempel infrastruktur.
Roland Gustbées inlägg andas lite grann att det finns en inriktning att vi helt ska göra oss av med kontanter. Jag kan genast säga att det inte finns någon sådan politisk målsättning från regeringen, och jag har inte heller inte sett någon sådan från riksdagen. Tvärtom håller Riksbanken på att föra ut en ny serie sedlar och mynt till svenska folket, och det om något är väl ett tecken på att kontanter är viktiga i vårt samhälle och att de kommer att fortsätta att finnas under lång tid framöver.
Det kan verka som en enkel lösning att ställa krav på att alla bankkontor ska hantera kontanter överallt. Det finns dock en parallell process där man lägger ned bankkontor i hela landet. Som många debattörer har lyft upp finns det en risk att ett krav på att alla bankkontor ska tillhandahålla kontanter överallt kan öka takten på nedläggningen av bankkontor och därmed ge ännu sämre tillgång till banktjänster överlag. Det är en risk som måste tas på allvar och som behöver redas ut. Därför är det en bra process att ha en parlamentarisk utredning som tittar på dessa komplexa frågor och försöker hitta en brett förankrad lösning med riksdagens partier.