Herr talman! Jag delar statsrådets åsikt att det krävs en mix av olika betalmedel. För större summor är elektroniska transaktioner absolut att föredra, och rånrisken har ju inte avtagit med tiden trots att det är mindre kontanter i omlopp.
Ett alltför stort beroende av elektroniska transaktioner riskerar dock att bli integritetskränkande. Varje transaktion med kort registreras. Det är naturligtvis bra för Skatteverket och för butiker, som får kontroll på sina transaktioner. Men det ökar också företagens kontroll av kunderna och deras konsumtionsmönster.
Det är fullt möjligt för butiken att registrera en kunds köpmönster och därefter rikta marknadsföring till kunden baserat på detta. Det tror jag att vi alla har upplevt i olika sammanhang. När man handlar på Ica får man tips om att de har extrapris på just sådant som jag köper.
För den som lagligt eller med illegala medel kommer åt kortföretagens databaser är det lätt att kartlägga en persons rörelsemönster. Risken ska inte överdrivas, men den är reell.
Teknik är heller aldrig hundraprocentig. Ibland slutar systemen fungera, och ibland är de inte heltäckande. Vi som åker med SJ regelbundet har säkert varit med om att kassasystemet är nere och att det därför inte går att handla i bistron. Man har gjort sig alltför beroende av de elektroniska transaktionerna. Inte ens den som har kontanter får lov att handla. Och på många platser i landet finns inte bredband eller mobiltäckning.
Risken för sabotage finns också. Inte minst i dagens säkerhetspolitiska läge oroar detta. Slår man ut betalsystemen i ett land som gjort sig helt beroende av dessa behövs det inga kanoner för att tvinga detta land till eftergifter.
Precis som statsrådet nämnde har vi nyligen fått nya sedlar och mynt i Sverige. Det är utmärkt. De är svårare att förfalska och lättare att känna igen. Desto märkligare är det då att inte bara banker slutar acceptera kontanter utan att man mer och mer i butiker, restauranger, kollektivtrafik med mera vägrar ta emot detta betalningsmedel. Det betyder att man i praktiken stänger ute delar av befolkningen från att nyttja samhällelig service och detta på ett sätt som annars skulle anses vara diskriminerande.
Anser statsrådet att det är problematiskt att vissa grupper får svårare att nyttja dessa tjänster och stängs ute från både privat och offentlig samhällelig service?