Fru talman! Det är kul att Carl-Axel Johansson är med i alla debatter.
Låt mig först förklara att i diskussionen om hur man ska se på ägare och driftsformer i sjukvården har det under hela min tid som socialminister varit alldeles klart att vi inte diskuterar primärvården. Det vi talar om då är hur vi ska förhålla oss till den slutna sjukvården och de stora delarna av sjukvårdens infrastruktur. När det gäller primärvården bör man vara öppen för andra hållningar. Det har jag sagt hela tiden. Det är också det som gäller i de förslag som har lämnats.
Jag ska redovisa för Bo Könberg att jag hela tiden har hävdat att man måste vara öppen för att pröva andra former för att stimulera etablering. Jag har velat pröva möjligheten att via överenskommelser med sjukvårdshuvudmännen se till att vi får en utveckling mot fler familjeläkare och mot etablering av fler specialister i allmänmedicin för att kunna leva upp till kravet på en fast läkarkontakt.
Nu får vi se hur verkligheten ser ut. Jag är rädd för att det åtminstone under 2003, och kanske också under 2004, har stannat av. Precis som man kunde förvänta sig fick vi en rusch de första åren i handlingsplanen. Jag är rädd för att den har stannat av. Om det är så att man inte kan redovisa hur man tänker fullfölja så att vi når målet om 6 000 läkare 2008 måste man pröva andra vägar. Protos, som ju faktiskt inte är en fri etablering egentligen utan en reglerad fri etablering, har fört ett mycket noggrant resonemang om vilka åtaganden man ska lägga hos familjeläkarna i det här systemet.
Jag tycker att det är spännande. Jag har sagt att det är möjligt att man ska göra precis som i Norge där man startade med en försöksverksamhet för att visa hur det här fungerar och för att få en allmän acceptans för systemet. Sedan kan man ha det som grund för en förändring. Jag tycker att det var spännande att pröva den idé som först Distriktsläkarföreningen och numera faktiskt också Läkarförbundet har ställt sig bakom.
Detta är diskussioner som vi nu ska föra med sjukvårdshuvudmännen. Mot bakgrund av den utvärdering som görs av Socialstyrelsen ska vi diskutera vad som krävs för att vi verkligen ska nå det här målet. Vi kommer inte att ge upp ambitionen om att nå målet om 6 000 specialister i allmänmedicin och därmed leva upp till kravet att varje medborgare som så önskar ska kunna ha en fast läkarkontakt i sjukvården.
Låt mig bara lägga till att när man pratar med Carl-Axel Johansson kan man konstatera att det inte bara finns en skillnad gentemot Vänstern när det gäller sättet att se på primärvården. De betonar mycket starkt det förebyggande. De är mer tveksamma till att etablera ett familjeläkarsystem. Vi har faktiskt också detta problem åt det andra politiska hållet som ser sjukvården mer såsom ett fritt val där övriga specialister är ute i delar av primärvården och där man inte ska behöva gå via sin familjeläkare.
Jag tror på ett system där min första kontakt är min familjeläkare. Familjeläkaren ska ge mig råd, stötta mig och hjälpa mig att komma i kontakt med den specialistsjukvård som jag behöver. Där tror jag att Bo Könberg och jag och Folkpartiet och numera väsentliga delar av socialdemokratin har samma uppfattning.