Fru talman! Först kan vi, som Harry
Staaf gjorde, konstatera att det
problem som vi talar om också kan gälla
andra grupper än riksdagsledamöter.
Men om vi utgår från
riksdagsledamöternas situation måste vi
naturligtvis, när det gäller utformandet
av en lagstiftning och tillämpningen av en
lagstiftning, utgå från den situation som
råder.
I det moderna Sverige kan det inte vara
någon som har uppfattningen att en
riksdagsledamot på grund av sitt
ledamotskap inte skall ha möjlighet att
umgås med sin familj under ordnade
former. En riksdagsledamot sitter inte bara
i kammaren och i utskotten utan gör
mycket annat. Riksdagsledamöter har
faktiskt en stor del av sin tid förlagd till
Stockholm. Att umgås med sin familj är en
social rättighet för de allra flesta
människor och kan som sagt även gälla
andra grupper än riksdagsledamöter. Det
gäller naturligtvis att se till att vi får en
lagstiftning som uppfyller de krav som
det moderna samhället ställer. Den rimliga
gemenskap mellan människor som vi
tycker skall finnas i familjen skall
kunna upprätthållas också när man har
den här typen av uppdrag.