Fru talman! Jag är helt övertygad om att akutskolor - tyvärr, måste jag säga - kommer att behövas även i framtiden. Jag tror också att det tyvärr även finns små kommuner som kommer att ha behov av dem för den typ av elever som riskerar avstängning därför att de uppför sig på ett sådant sätt att de faktiskt utgör ett hot. De måste ha någonstans att ta vägen och mötas av kvalificerad personal.
Lika övertygad som jag är om detta är jag övertygad om att skolan måste arbeta mer med förebyggande åtgärder, att vi måste sätta in särskilt stöd tidigare, att vi måste få en bättre fungerande elevhälsa och, inte minst, att elever som har stora problem i förekommande fall måste få hjälp av barn- och ungdomspsykiatrin.
Jag tror att det är viktigt att vi förstår att svensk skola har stora problem med våld och trakasserier och att det inte är ett alternativ att dessa elever blir kvar i skolan. De utsätter många gånger andra elever och personal för fara och kan inte vara kvar där.
Jag tycker att vi - det gäller också en del forskare - alldeles för länge enbart har sett på det utifrån dessa elevers perspektiv och på om de åtgärder som vidtas fungerar utifrån det. Sanningen är ju att vi måste se det utifrån perspektivet för hela skolan och alla andra elever och all personal.
Vi har situationer i dag när vi stänger hela skolor på grund av att ett litet antal elever uppför sig på ett sådant sätt att skolan inte längre är säker. Detta är enligt min uppfattning helt oacceptabelt. Det är också utifrån detta perspektiv som satsningen ska ses.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.