Herr talman! Det är viktigt att minska smittspridningen av blodburna infektioner bland personer som injicerar narkotika. Främst gäller det infektioner som hiv och hepatit C. En stor del av smittspridningen sker genom att personer delar orena sprutor och kanyler. Om detta handlar det betänkande som vi nu ska debattera: sprututbytesverksamheter och tillgänglighet.
Erfarenheter från de mångåriga verksamheterna och projekten i Malmö och Lund visar att verksamheten tagits emot mycket väl av de personer som missbrukar narkotika. Sprututbytesprogrammet innebär att de som injicerar narkotika kan lämna in använda sprutor och kanyler till en mottagning och få nya i utbyte. Där kan också flera andra insatser vara tillgängliga, som syftar till att förbättra hälsan och motiverar till behandling av själva narkotikamissbruket. Sprututbytet ska ses som en del av de samlade insatser som landsting och kommuner gör för att minska narkotikamissbruket och dess skadeverkningar.
Droganvändning och narkotikaberoende orsakar stort lidande och leder ofta till personliga och familjemässiga tragedier. Antalet drogrelaterade dödsfall ökar samtidigt som den organiserade brottsligheten tjänar pengar på människors beroende och missbruk.
Vi moderater vill ha en tydlig och restriktiv narkotikapolitik. Vi vill att så få människor som möjligt ska pröva eller använda någon form av narkotika. Sverige ska ha nolltolerans mot narkotika. Våra ungdomar ska slippa hamna i drogberoende.
Sprututbytesverksamheterna ser vi moderater som en del av den samlade narkotikapolitiken. I dag är missbruksvården ett delat ansvar mellan kommun och landsting. Kommunerna har enligt socialtjänstlagen huvudansvaret för missbruks- och beroendevården, och hälso- och sjukvårdslagen ger landstingen skyldighet att tillgodose den medicinska och psykiatriska vården. Detta visar att problematiken och verksamheterna är tudelade.
I det förslag som nu lagts fram bedömer regeringen att ansvaret inom verksamheten för sprututbyte endast ska ligga på landstingen. Man vill alltså ta bort kommunernas inflytande över beslut om införande av sprututbytesverksamhet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad tillgänglighet till sprututbytesverk-samheter i Sverige
Vi moderater vill att dagens lagstiftning ska ligga fast. Beslut om införande av sprututbytesprogram ska även framdeles fattas i samverkan mellan landsting/region och kommunerna. Lokala och regionala förutsättningar och samarbeten kan då bättre tillvaratas för att få den bästa vården.
Herr talman! Det är bekymmersamt att regeringen väljer att inte se helheten vad gäller en samlad missbruksvård och bekämpning av smittspridning av allvarliga sjukdomar. Regeringen argumenterar för att sprututbytesverksamheten främst är en smittskyddsinsats och att det därför är rimligt att det är den huvudman som ansvarar för smittskyddet, det vill säga landsting/region, som är bäst lämpad att avgöra om behov finns.
Samtidigt står det i departementsskrivelsen om ökad tillgänglighet till sprututbytesverksamheter i Sverige att det kommunala självstyret innebär att det är på lokal nivå som beslut om att inrätta verksamheten ska fattas.
Det är oroande att se hur denna regering väljer att prioritera. Den tar bort de redskap som fanns för att minska väntetiderna i vården och öka tillgängligheten för exempelvis patienter med smittsamma sjukdomar. Det handlar om det särskilda statsbidraget för insatser mot hiv/aids och andra smittsamma, överförbara och blodburna sjukdomar - satsningar som hittills har syftat till att förstärka och komplettera de åtgärder som landsting/regioner och kommuner vidtar. Regeringen väljer att prioritera förslag för att öka tillgängligheten till sprututbyte för dem som injicerar droger.
Regeringen konstaterar att det mest effektiva sättet att minska förekomsten av hepatit C och hiv är ett förebyggande arbete. Varför väljer man då att dra ned resurserna i budgeten på dessa insatser för att förhindra hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar?
Herr talman! En tydlig vårdkedja och ett helhetsperspektiv inom missbruks- och beroendevården jämte sociala insatser är helt nödvändigt. Alliansregeringen införde 2012 möjligheten till samverkansavtal mellan de olika huvudmännen avseende missbruksvården. Det är nu läge att se över möjligheten att göra dessa obligatoriska så att ingen person, oavsett var i landet man bor, ska falla mellan stolarna när det gäller lämpliga insatser och vård.
Alla delar av sprututbytesverksamheten bör utvärderas regelbundet. Insatserna ska utgå från dokumenterad kunskap, beprövad erfarenhet och den enskildes behov.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Moderaternas reservation 1.
(Applåder)