Herr talman! Vi är alltså här i dag för att debattera regeringens proposition om ökad tillgänglighet till sprututbytesverksamheter i Sverige. Propositionen innehåller förslag som bland annat innebär att ansvaret för sprututbytesverksamheterna renodlas till landstinget, som då ska bli ensam huvudman för att ansöka om och driva sprututbytesverksamheten i landet.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ökad tillgänglighet till sprututbytesverk-samheter i Sverige
Jag vill informera om att vi har ett särskilt yttrande med anledning av propositionen.
Herr talman! Eftersom sprututbytesverksamheten främst är en smittskyddsinsats anser vi att den ansvariga huvudmannen, det vill säga landstinget, är den som bör avgöra om det finns behov av verksamheten i landstinget och i landet. Landstingen har enligt smittskyddslagen ett ansvar att förebygga och förhindra spridning av smittsamma sjukdomar. Därför är det enligt oss högst rimligt att landstingen självständigt ska kunna ansöka om att få upprätta verksamheten, som då överensstämmer med detta ansvar.
För oss sverigedemokrater handlar frågan om vem som är mest lämpad att besluta inom detta område och inte om huruvida vi som parti är för eller emot sprututbytesverksamheten. Vi anser att det är upp till varje landsting att självt bestämma och avgöra det regionala behovet av denna verksamhet.
Herr talman! Vi är också positiva till att regeringen i propositionen lyfter fram att samråd mellan landsting och kommuner fortfarande är viktigt för att brukare och patienter ska stå i fokus. Vi förutsätter därför att man även i framtiden lyssnar på kommunerna och tar hänsyn till eventuella invändningar och lägger vikt vid deras åsikter.
Förslaget är i rätt riktning, då vi länge har ansett att det samlade huvudmannaskapet för missbruksvården ska vara hos landstinget. Vi anser att sjukvården ska ha ett helhetsansvar för missbruksvården, så som det är i de flesta länder i Europa. Man ska komma ihåg att majoriteten av narkotikamissbrukarna har en bakomliggande psykisk eller somatisk sjukdom. Därför måste man i missbruksvården utgå från att man i första hand ska behandla aktuell sjukdom och i andra hand lindra symtomen. När det gäller all annan sjukvård utgår man från det synsättet. Missbruksvården får inte vara ett undantag. Dessutom visar undersökningar att en stor del av befolkningen skulle föredra att få hjälp mot sitt beroende via sjukvården, precis som vid andra typer av hälsoproblem. De flesta som har ett missbruksproblem säger: Jag vill prata med min husläkare eller distriktsläkare och inte behöva gå till ett socialkontor.
Till sist, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.