Herr talman! Först vill jag slå fast att arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet är ett allvarligt samhällsproblem som får konsekvenser både på individnivå och samhällsnivå, både på kort sikt och på lång sikt. Det är ett politiskt problem, och det är vi som har ansvaret för att rätta till det.
Hitintills har ingen i debatten berört själva kärnfrågan, nämligen att det i Sverige sedan början av 1990-talet förs en politik som inte går ut på att alla ska ha arbete. I stället förs det en politik som bygger på nyliberala teorier som säger att det ska finnas en viss arbetslöshet. Det är ju inbyggt i den politik som förordas av socialdemokrater, miljöpartister och den borgerliga alliansen.
Konjunkturinstitutet gör kontinuerligt beräkningar för att visa på var arbetslösheten ligger. Fakta är att med dagens ordning är det helt omöjligt att ens komma i närheten av full sysselsättning. Det är svårt, förmodligen omöjligt att ens nå delmålet 4 % arbetslöshet och 80 % sysselsättningsgrad.
Det är själva kärnfrågan. Det är det som gör att vi sedan början på 1990-talet konstant har en hög arbetslöshet, år ut och år in, oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur. Det är det som också gör att det efterhand utkristalliseras vissa grupper som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden. Ungdomar är en sådan grupp som vi diskuterar i dag. Invandrare är en annan grupp. En tredje grupp är deltidsarbetande kvinnor som används som reservarbetskraft, som en buffert.
Det här problemet kommer att bestå så länge man säger att inflationsbekämpning är viktigare än full sysselsättning. Vi beklagar det från Vänsterpartiet. Vi menar att det första vi har att göra om vi menar allvar med att bekämpa arbetslösheten är att säga att arbete åt alla ska vara det överordnade målet för den ekonomiska politiken.
Men vi är inte där än. Vi har att röra oss inom de EU-anpassade ramarna. Inom de ramarna drivs det politik. Från Vänsterpartiets sida har vi ett batteri med frågor som tar sikte just på ungdomsarbetslösheten som i förstone handlar om generella insatser. Till exempel pratar vi om att vi vill ha stora anställningar i offentlig sektor. Det skulle stärka ungdomars ställning.
Vi har också en rad andra mycket konkreta frågor som handlar om att riva åldersgränsen när det gäller rätt att få arbetsmarknadsutbildning, underlätta arbetspraktik, se till att ungdomar får bättre möjligheter till bidrag för sökanderesa, penningstöd och så vidare. Flera av de förslagen räknar vi med att vi ska kunna få förverkliga tillsammans med den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet i kommande vårbudget.
Det har under de senaste två mandatperioderna förts en politik där vi har varit väldigt tydliga med att vi vill se en aktiv arbetsmarknadspolitik och kombinera det med stärkt trygghet i anställning, inte minst för ungdomar. Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för står i bjärt kontrast till den borgerliga alliansen.
Deras politik står på två ben. Dels har man en rad förslag som syftar till att sänka lönekraven där det mest effektiva är att sänka a-kasseersättningen. Det kommer att göra att arbetssökande kommer att tvingas att ta jobb till lägre löner än i dag. Det andra benet är att försämra anställningstryggheten.
Det här konceptet går igen i Maud Olofssons och Centerns radikala - eller man kanske ska kalla det extrema - förslag som presenterades på Dagens Nyheters debattsida för en tid sedan. Där skriver ju Maud Olofsson i klartext att orsaken till ungdomsarbetslösheten enligt Centerpartiet bland annat är att ungdomarna har för höga löner. Då ska man komma ihåg att lägstalönen för en 20-åring är 12 400 kr. Maud Olofsson och Centerpartiet tycker också att ungdomar har för trygga anställningar. Det är för svårt för arbetsgivaren att sparka ungdomar i dag, och därför har de svårt att komma in.
Det är alltså inte nog för Centern att en ung kvinna i LO-kollektivet har 45 % risk att få en otrygg anställning - 45 % av alla LO-tjejer under 24 år har i dag otrygga anställningar. Det är inte nog att 27 % av LO-killarna under 24 år har otrygga jobb. Nej, Centern tycker att arbetsgivaren ska kunna anställa alla under 26 år på otrygga anställningsvillkor. Utan förvarning och utan att motivera ska man kunna säga till dessa unga människor: Hördu du, tack för i dag! Du kan packa ihop och gå!
Varje gång en anställd under 26 år pratar med sin arbetsgivare kan han eller hon förvänta sig att arbetsgivaren säger tack och adjö. Detta menar Centern och Maud Olofsson är att ge barn och unga framtidstro.
Vad det i själva verket handlar om är åldersdiskriminering. Det är dumpning av anställningsvillkor. Detta är ett förslag som, om det skulle genomföras, skulle göra ungdomar fullständigt rättslösa på svensk arbetsmarknad.