Herr talman! Jag vet att många ungdomar har en gnagande oro för arbetslösheten. Jag var på ett yrkesgymnasium i Landskrona, Selma Lagerlöfskolan, och där hade vi en diskussion om den globala utmaning som Sverige står inför. Mycket av diskussionerna handlade om landet Kina, ett land där två tredjedelar av världens datorer, kopiatorer, mikrovågsugnar och dvd-spelare tillverkas. Där finns det 263 miljoner fasta telefoner och 270 miljoner mobiler. Där används 30 % av allt kol, 36 % av allt stål och 55 % av all cement. Arbete i Kina är billigt. Skulle vi sänka oss till deras nivå skulle en Ericssonanställd ingenjör endast få 5 000 kr i månaden, och en metallarbetare i Oxelösund skulle få ungefär en tusenlapp per månad.
En av killarna uttryckte lite grann i desperation: Det här går inte. Vi får aldrig några jobb. Alla företag bara flyttar. Jag ville inte hålla med honom. Vi kommer inte att vara billigare, men vi kan vara bättre.
Herr talman! Att vara bättre handlar väldigt mycket om kunskap. För ett år sedan kom rapporten
Made in Sweden
. Den har tagits fram av en rad prominenta personer från facket, forskarvärlden och företag. De sammanfattar sitt budskap i nio viktiga punkter. Sju av punkterna handlar om utbildning. Det visar kanske hur viktig utbildning är för att vi ska kunna behålla företag i Sverige, för att vi ska kunna bekämpa arbetslösheten och för att vi ska kunna klara av den globala konkurrensen.
Men var finns förslagen från regeringen att göra någonting åt vår utsatta situation? Problemen finns ju. En fjärdedel av gymnasisterna klarar inte av sin utbildning.
Då säger jag: Vad vi behöver göra är att vässa yrkesutbildningarna. Vi skulle behöva riktiga teknikcollege eller yrkeshögskolor. Vi skulle behöva ett alternativ för dem som inte vill satsa på akademiska studier att lära sig ett yrke praktiskt. Men några sådana förslag har jag inte sett från regeringen.
Arbetslösheten bland unga akademiker har också rusat i höjden på senare år, trots att Socialdemokraterna ofta skryter om hur bra det går för Sverige.
Vad jag tror behöver göras är att skapa kontakter mellan högskolans studenter och deras framtida arbetsgivare. Det borde vara självklart att alla studenter hade praktik minst ett antal månader under sin utbildning. Kravet på obligatorisk praktik tas också upp som en av de viktiga punkterna i rapporten.
Praktik för unga arbetslösa eller studenter ger dem möjlighet till kontakter, referenser och framtida arbetsplatser. Det ger företagen insikt i vilka viktiga kunskaper som de unga akademikerna eller studenterna besitter. Det ger också högskolan en feedback på hur utbildningarna kan göras ännu bättre och vassare.
Ointresset för praktik från regeringen är talande. Det finns inte ens några ordentliga siffror på hur många studenter som har praktik under sina studier. Det enda vi vet kommer från en studie som gjordes 2002 av Sveriges Förenade Studentkårer. Den visade att endast en liten del, ungefär 50 000 studenter, har praktik. Då ska vi veta att samma år blev 9 000 ingenjörer av med sin obligatoriska praktik på grund av en förordning som kom.
Var finns förslagen för att möta den globala utmaningen och ungdomsarbetslösheten? En del kanske tycker att frågan är retorisk, och det kan jag hålla med om, herr talman. Men jag har ändå svaret. Vi liberaler har förslag att komma med för att möta ungdomsarbetslösheten, och vi är verkligen otåliga att få genomföra dem. Vi tror att Sverige och våra ungdomar kan bli vinnare i globaliseringen.
(Applåder)