Herr talman! Min kollega har redan redogjort för hur Sverigedemokraterna tänker inom detta utgiftsområde. Därför kommer jag inte att beröra den biten. Jag tänker tala om en olycklig utveckling i samhället som vi måste uppmärksamma, nämligen överskuldsättningen av privatpersoner.
I Sverige anses det vara skamligt att inte ha bra ekonomi, och ännu värre är det att ha alltför stora skulder. Ofta skäms man och försöker dölja detta för sin omgivning. Än värre är det när man ber om hjälp när det är för sent och skadan är näst intill oreparerbar. Men skuldsatt blir man inte alltid för att man har handlat ansvarslöst och tagit för sig av livets goda utan att ha jobbat och förtjänat det. Skuldsatt blir man desto oftare i dag om man har haft otur, blivit arbetslös, blivit sjuk eller som företagare inte har fått betalt för sina fakturor och så vidare.
En uppskattning har gjorts av problemets storlek, varvid antalet överskuldsatta beräknas uppgå till 28 000 individer. Kostnaden för sjukvård och produktionsbortfall beräknas till 6 miljarder. Till detta kommer kostnader inom socialförsäkringssystemet och arbetslöshetsförsäkringen om drygt 2 miljarder, enligt Riksrevisionens beräkningar. Samhällets insatser uppgår till 236 miljoner kronor. Därmed kan man konstatera att kostnaderna vida överstiger de kostnader som ska hantera problemet.
Det är angeläget att fler svårt skuldsatta ansöker om och genomgår skuldsanering. Regeringen bör säkerställa att skuldsaneringsverksamheten hos Kronofogdemyndigheten har kapacitet att klara av det ökande ärendeinflödet utan att väntetiderna förlängs. Dessutom bör Kronofogdemyndigheten stödjas i att identifiera och informera presumtiva gäldenärer om möjligheten till skuldsanering.
Men innan man kommer så långt som till Kronofogdemyndigheten har många stiftat bekantskap med inkassobolag, som jag tänkte framföra några tankar om.
Herr talman! Den svenska lagstiftningen gör det möjligt för inkassobolag att göra miljardvinster på de redan skuldsattas bekostnad. Att äga ett sådant bolag är rena guldgruvan. Lönsamheten är större än i övriga finansbranschen. Genom att lägga ihop inkassoverksamheten med andra finansiella tjänster spär bolagen ut övervinsterna samtidigt som de försvårar kritisk granskning av verksamheten.
Bolagen är inte ensamma om att vilja lägga på locket. Även den myndighet som reglerar branschen undviker att svara på frågor om hur stora vinster företag med inkassotillstånd har.
Med hjälp av höga avgifter, ränta på ränta, gör man det svårt, i många fall omöjligt, för gäldenären att lyckas betala av den ursprungliga kapitalskulden. Lagstiftningen och de hårda indrivningsreglerna i Sverige har gjort att inkassobolagen har tjänat mycket pengar på privatpersoner. Det är på ekonomiskt svaga personer som pengarna tjänas. Det är de som får betala de höga räntorna.
Kravhanteringen är guldkantad för inkassobolagen. Ju fler ärenden hos Kronofogdemyndigheten, desto mer ökar kundernas skulder. När ärendet går vidare till Kronofogdemyndigheten brukar inkassobolagen lägga på runt 800 kronor i avgifter. Det får gäldenären betala. Det är inte en kostnad som inkassobolagen tar.
Samtidigt är det inte inkassobolagen som betalar de stora kostnaderna för Kronofogdemyndighetens indrivningsarbete. Kronofogdemyndigheten finansieras av skattebetalarna och olika avgifter som de skuldsatta får betala.
Därmed kommer jag till mitt budskap och förslag. Kronofogdemyndigheten åtnjuter stort förtroende i samhället och jobbar under en hård lagstiftning och utan vinstintresse. Vi bör prata om och diskutera möjligheten att all skuldsanering i samhället ska skötas av myndigheten och därmed eliminera oseriösa, penninghungriga aktörer som inte är angelägna om att människor ska bli skuldfria. Tvärtom! Ju fler skuldsatta, desto bättre för dem. I stället för inkassobolagens övervinster bör vi på sikt öka anslagen till Kronofogdemyndigheten för att göra detta möjligt. Naturligtvis bör vi satsa stora resurser på den kommunala budgeten och skuldrådgivning för att förebygga skuldsättning.
Herr talman! Ett annat fenomen i samhället är att fler och fler blir spelberoende och får spelskulder. Det har blivit mycket enklare att spela. Det går att få omedelbar belöning när man spelar, men oftast förlorar man och saknar pengar till att fortsätta att spela. Men det finns en lösning! 500 snabblåneföretag erbjuder krediter. Att spela på kredit är dock förbjudet i Sverige. Trots det driver svenska spelbolag spel på kredit tillsammans med snabblåneföretag. Spelbolagen undviker den svenska lagstiftningen genom att lägga sig utomlands och starta nätkasinon. Dessa företag är registrerade utomlands för att undkomma kontroll men åtnjuter hjälp med skuldindrivning av Kronofogdemyndigheten.
Trots att vi känner till fenomenet låter vi oseriösa aktörer ödelägga människors liv. Mer fantasi och handlingskraft krävs av oss för att reglera dessa avarter. Den mest osmakliga och avskyvärda av alla former av bedrägerier är att man sänder bluffakturor till företagen och låter Kronofogdemyndigheten driva in den fiktiva skulden. Svensk Handel har uppmärksammat problemet och jobbat med olika register för att hjälpa utsatta företag. Men bluffakturor är fortfarande ett stort problem.
En utredning om åtgärder mot fakturabedrägerier är nu slutförd och redovisad för Justitiedepartementet. Utredningens slutsats är att antalet fakturabedrägerier är stort. Lagstiftningen, främst avtalslagen, är tillräcklig för att skydda de drabbade, tycker man. Det bör dock införas att den som väcker onödig talan ska betala rättegångskostnader. Dessutom krävs utökade informationsinsatser och helst en prejudicerande dom som klarlägger beviskraven.
Svensk Handel har förespråkat att man kriminaliserar själva fenomenet att skicka faktura utan prestation. Vi bör ta det steget snarast för att en gång för alla få slut på detta elände, som har kostat företag så mycket pengar och som orsakat sömnlösa nätter och oro i stället för arbete med och utveckling av företaget.
Låt oss som folkvalda och ansvariga för Kronofogdemyndighetens verksamhet och reglering jobba lite snabbare och effektivare när vi väl har identifierat problemen och kommit på effektiva åtgärder! Det självklara som svaga och utsatta människor kan förvänta sig av sina folkvalda är ett berättigat skydd av deras liv och egendom.
(ANDRE VICE TALMANNEN: Jag vill återigen påminna om den överenskommelse som talmannen ingått med gruppledarna om anföranden på sex minuter.)