Herr talman! Vi har många frågor på bordet i dag här i kammaren. En av dem handlar om synen på permanenta uppehållstillstånd. Många flyktingar som jag har mött beskriver stunden då de fick sitt permanenta uppehållstillstånd som stunden då de kunde andas ut, avsluta flykten och börja tro och bygga en framtid här.
FN:s flyktingorgan UNHCR rekommenderar länder att bevilja permanenta uppehållstillstånd till människor som flytt – dels såklart för att det för flyktingarna främjar psykisk hälsa och trygghet, dels för att det faktiskt gör att länderna som de kommer till får bättre möjlighet att integrera dem.
Jag träffade Alex, som är läkare från Ukraina. Hon sa det tydligt och träffande: Det tar för mig två år att bli läkare i Sverige, men jag får bara ett års uppehållstillstånd i taget. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tror att det är värt att sätta igång den här processen med tanke på risken för att bli utskickad. Det kanske är bättre att ta ett tillfälligt jobb med någonting annat så länge.
Jag vet att Socialdemokraterna har sagt nej till att riva upp beviljade permanenta uppehållstillstånd. Men regeringen vill ju ta bort möjligheten att någonsin få permanent uppehållstillstånd. Då riskerar vissa människor att under mycket lång tid få leva i Sverige med korta tidsbegränsade uppehållstillstånd och stor otrygghet. Hur ställer sig Socialdemokraterna till det?