Fru talman! Per Lager har frågat mig vad jag av-
ser göra för att ge tunnfilmstekniken, som är en för-
nybar och strategiskt mycket viktig energiteknik,
möjligheter att utvecklas och industriellt produceras i
Sverige.
Låt mig först säga att jag delar Per Lagers syn på
verksamheten vid Ångström Solar Center. Verksam-
heten är av världsklass när det gäller solceller av
sådan tunnfilmsteknik som man arbetar med.
Det finns också stora möjligheter att solceller i
allmänhet och den här typen av tunnfilmsceller i
synnerhet kan komma att spela en viktig roll i framti-
dens energisystem. Det kommer även att finnas en
stor och växande internationell marknad för ny teknik
för att utnyttja förnybara energislag, en marknad som
kommer att omsätta mångmiljardbelopp varje år un-
der lång tid framöver. Här borde det alltså finnas
stora möjligheter för svensk forskning och svensk
industri.
Riksdagen beslutade i juni 1997 om ett program
för omställning och utveckling av energisystemet.
Programmets huvudinriktning är en kraftfull långsik-
tig satsning på forskning, utveckling och demonstra-
tion av ny energiteknik. Programmet fokuseras på
insatser för att minska kostnaderna för att utnyttja de
förnybara energislagen så att dessa blir ekonomiskt
bärkraftiga alternativ till kärnkraft och fossila bräns-
len.
Forskningsverksamheten vid Ångström Solar
Center ligger mycket väl i linje med dessa intentio-
ner. Som Per Lager nämner får verksamheten ett
omfattande stöd av Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (MISTRA) och av Statens energimyndighet
inom ramen för det energipolitiska programmet. Det
sammanlagda beviljade stödet uppgår till 150 miljo-
ner kronor.
Staten har ansvar för att skapa förutsättningar för
att näringslivet ska kunna genomföra de olika inves-
teringar som behövs för omställning och utveckling
av energisystemet. Ett viktigt led i detta är ett lång-
siktigt stöd till forskning, utveckling och demonstra-
tion. Stödet till Ångström Solar Center är ett bra ex-
empel på ett sådant stöd.
Näringslivet måste dock ha den avgörande rollen
när det gäller att identifiera de produkter och proces-
ser som kan bli lönsamma på marknaden och att ge-
nomföra nödvändiga investeringar. Ett nära och aktivt
samarbete mellan staten och näringslivet är en
grundläggande förutsättning för att de statliga insat-
serna för forskning och utveckling ska ge långsiktigt
uthålliga resultat.
Vägen från forskningsresultat till kommersiell
produkt kan vara ganska lång och resurskrävande.
Inom det energipolitiska programmet finns det därför
möjligheter att även främja mer marknadsnära insat-
ser. Exempel på sådana är pilot- och demonstra-
tionsverksamhet och industriell forskning och ut-
veckling inom ramar som definieras av EU:s regler
om statsstöd.
För att kunna stödja utvecklingen i mer mark-
nadsnära stadier krävs det dock att en industriell aktör
med tillräckliga resurser driver projektet. Som Per
Lager också konstaterar finns det ännu inte någon
aktör i Sverige som är beredd att arbeta för att för-
verkliga en kommersiell produktion av tunnfilmssol-
celler.
Statsministern inbjöd den 30 mars förra året före-
trädare för näringslivet till ett rundabordssamtal om
framtiden för svensk solenergi. Syftet var att diskute-
ra möjligheten att hitta en industriell plattform för att
kommersialisera forskningsresultaten från verksam-
heten vid Ångström Solar Center.
Jag har fått veta att det sedan dess pågår arbete
under ledning av Ångström Solar Center för att for-
mera en industriell gruppering som kan driva det
fortsatta utvecklingsarbetet. Jag har förstått att man
hyser goda förhoppningar om att detta ska lyckas, och
jag ser fram mot att få ta del av resultaten från dessa
diskussioner.
När frågan om näringslivets engagemang och fi-
nansiering kommit närmare sin lösning kan behovet
av ytterligare statligt stöd från exempelvis det energi-
politiska programmet prövas, t.ex. till fortsatt utveck-
lings-, demonstrations- och pilotverksamhet.