Herr talman! Tack, Markus Selin, för frågorna! När det gäller EU-processerna har jag inte, som jag sa i mitt anförande, den största tilltron till att regeringen är speciellt offensiv i EU-förhandlingarna. Regeringen får gärna motbevisa oss.
Men jag kan bara konstatera hur det har varit i den dialog vi har haft kring till exempel krisåtgärder, kopplat till den säkerhetspolitiska krisen. När Moderaterna har lagt fram förslag får vi gång på gång höra: Nej, men det går inte att göra, för det är inget medlemsland som har föreslagit att man ska sänka skatten på energi, till exempel. Eller så får vi höra: Nej, men vi tror inte på att söka undantag från miniminivåerna för energibeskattning, för det är inget annat land som har föreslagit det.
I fråga efter fråga intar regeringen en passiv roll, och det är tyvärr också de signaler som vi har fått från till exempel berörda branscher under de gångna åren: att Sverige inte är på tårna. Jag tycker alltså att det finns all anledning för riksdagen att vara engagerad och påpeka för regeringen vad som behöver göras.
När det gäller den lite fluffiga kritiken kring EU-lagstiftning i största allmänhet kan jag bara konstatera att vi är de varmaste EU-anhängarna. Vi var också drivande för ett svenskt EU-medlemskap. Men det är inte samma sak som att man ska säga ja till precis vad som helst som läggs på Sveriges och riksdagens eller EU:s bord. Vi måste se till att vi har en lagstiftning som är rimlig i alla olika delar.
Vi vill till exempel skärpa EU:s utsläppshandelssystem. Det betyder inte att man inte kan ha synpunkter på detaljerna i hur det ska utformas. Vi tycker att det finns delar som kan vara rimliga och kloka när det handlar om hur vi ska reglera frågan om biologisk mångfald, till exempel, på europeisk nivå. Det är inte samma sak som att vi ska acceptera att EU slår undan benen för svenska skogsägare för att man har en missuppfattning om huruvida svenskt skogsbruk är hållbart.
Är man en EU-vän och en miljövän tror jag att man är aktiv i att både se de bra och de dåliga förslagen och försöka få fram en bra miljölagstiftning. Där tror jag absolut att det är utmärkt om 27 medlemsländer kan göra någonting gemensamt - hellre än att Sverige bara hittar på egna saker. Det kommer vi att gå i bräschen för.