Herr talman! Vi debatterar i dag vattenfrågor. Det är ett ständigt aktuellt ämne, egentligen av en enda anledning. Vatten är grundläggande för liv och måste därmed betecknas som kanske världens viktigaste naturresurs.
Med tanke på mängden vatten i vårt land och i världen i stort är det också en av de absolut känsligaste naturresurserna. God hälsa, tillväxt och jobb kräver vatten, men det påverkar också kvaliteten på våra vatten.
Vatten är också ett av många områden som påverkas negativt av de utbuds- och leveransproblem som präglat många marknader på grund av Rysslands krig i Ukraina, covidpandemin och stormarna i Texas. Det handlar om såväl teknisk utrustning som kemikalier, där branschen i dag ser stora utmaningar även om det för närvarande inte är någon kris. Men detta visar på känsligheten, att den även gäller våra vatten.
Herr talman! I världen har utvecklingen varit god på vattenförsörjningsområdet. De senaste 30 åren har dricksvattentillgångarna ökat med 20 procent, men man kan inte vara nöjd när det samtidigt är omkring 2 miljarder människor som saknar tillgång till rent dricksvatten.
I Sverige har vi god vattentillgång. Våra många sötvattenkällor ger oss fantastiskt bra förutsättningar. Samtidigt har vi en dålig överblick över grundvattentäkterna, och investeringarna i va-nätet har varit alltför små över tid.
Vi behöver förbättra vattenreningen, och vi behöver använda oss av ny teknik för att kunna rensa bort ännu fler partiklar, såsom exempelvis läkemedelsrester. Här handlar det dock inte enbart om problem med investeringar. Det handlar även om att EU sätter käppar i hjulet. I takt med tekniska framsteg, större befolkningar och ökade krav på rening krävs det framöver förnyelse av de svenska reningsverken. Vi behöver få möjlighet att avskilja såväl fler näringsämnen som läkemedelsrester. Och reningsverken måste kunna höja sin kapacitet.
EU:s vattendirektiv är i dag ett hinder i detta arbete, och det har kommit domslut som inneburit att reningsverk inte kan byggas i den omfattning som krävs för att möjliggöra maximal rening. Direktivet hindrar på det sättet i dag delvis investeringar i ny avancerad teknik som kan möjliggöra rening av just läkemedelsrester samtidigt som regelverket gynnar mindre effektiva anläggningar.
Det är viktigt att regeringen agerar inom ramen för EU-samarbetet för att förändra vattendirektivet så att miljöskyddande verksamheter, såsom avloppsreningsverk och andra miljöåtgärder i samhället, alltid ska kunna tillåtas. Därför är det glädjande att vi nästa vecka förhoppningsvis får ett beslut om ett tillkännagivande.
Samtidigt, herr talman, behöver vi i Sverige rent generellt bli duktigare på implementeringen. Det är ingen tillfällighet att det är Sverige som väldigt ofta har störst problem med konsekvenser av implementeringen av EU-direktiven. Det är inga tillfälligheter, utan det är ett systemfel som man måste ta itu med. Problem kommer förmodligen att kvarstå även om man lyckas möjliggöra justeringar av vattendirektivet.
Herr talman! Problem med föroreningar kan inte enbart lösas genom bättre rening. Tillförseln måste begränsas, och producenternas ansvar måste öka. Sverige bör fortsätta arbeta för en utvecklad kemikalielagstiftning inom EU, där en del av arbetet bör handla om att harmonisera EU:s kemikalielagstiftning med EU:s vatten- och havsmiljölagstiftning.
Kunskapsunderlaget vad gäller de kemikalier som flödar från våra samhällen är i dag bristfälligt. Detta försvårar arbetet med träffsäkra åtgärder. Det vore önskvärt om Helcom kunde inleda arbetet med screeningkampanjer när det gäller avloppsvatten för att öka kunskapen om mindre kända kemiska föroreningar i våra vatten.
Jag avslutar genom att yrka bifall till reservation 15.