Fru talman! I det lagutskottets betänkande som vi
nu skall behandla föreslås en ändring i vattenlagen.
Denna ändring innebär att en dammägare som är
skyldig att underhålla sin anläggning för vattenregle-
ring blir strikt ansvarig för skador som kan komma att
inträffa vid ett eventuellt dammhaveri.
Förändringen kommer att beröra flera reglerings-
dammar men även övriga dammar som finns kring
olika sågverk, kvarnar och gruvor. Storleken på dessa
varierar. Den största är Suorvadammen, och det upp-
skattas att finns ett par tusen mindre dammar i landet.
Ett brott på en sådan här damm kan innebära skador
på skog, byggnader, förutom eventuella personskador,
beroende på hur stora vattenmängder som då okont-
rollerat skulle komma ut.
Vattenlagen från 1983 reglerar hur säkerheten på
dessa dammar skall upprätthållas på ett tillfredsstäl-
lande sätt. Historiskt sett har vi varit skonade från
större dammhaverier, men det har varit vissa inciden-
ter vid vissa tillfällen. Senast skedde ett haveri 1985
på en större damm, men inga större skador uppstod.
Det har under året höjts röster om vem som bär
det yttersta ansvaret vid en eventuell katastrof som vi
nu talar om. Några särskilda bestämmelser som regle-
rar detta finns inte. Skall man i dag få ut ersättning
måste den enskilde skogsägaren eller villaägaren som
drabbats gå till domstol och där enligt skadeståndsla-
gens regler påvisa att dammägaren har varit vårdslös
eller att det finns uppsåt. Men det är heller ingen
garanti att domstolen kan komma fram till att detta
kan påvisas. Därför kan man med fog säga att rättslä-
get för tillfället är i högsta grad osäkert.
Fru talman! Det är av den anledningen som rege-
ringen har lagt fram denna proposition och som Lag-
rådet genom detta lagändringsförslag vill tydliggöra i
detta betänkande. Ändringen kommer att innebära att
det införs en bestämmelse i vattenlagen att den som
äger en damm har ett strikt ansvar för skador som kan
uppkomma vid ett dammhaveri. Undantag skall gälla
vid krigshandlingar eller liknande. Med denna änd-
ring får vi ett tydligt svar på ansvarsfrågan. Som det
är i dag kan det vara svårt för en dammägare och även
ett försäkringsbolag att bedöma hur stora ansvarsris-
kerna kan komma att bli och vilka eventuella åtgärder
man kan vidta för att eliminera de risker som kan
uppkomma. Med denna ändring blir det helt klart vem
som bär ansvaret.
Man bör dock betona, för att få balans i diskussio-
nen, att riskerna egentligen är ytterst små för att det
skall hända något. De svenska dammarna anses ha en
väldigt stor säkerhet. Däremot tror jag att det är en
allmän uppfattning att den som driver den här typen
av verksamhet bör ha det yttersta ansvaret, göra ett
riskbedömande och eventuellt kalkylera vad det kost-
nadsmässigt kan innebära.
Under utskottets behandling har det diskuterats
andra tillfällen, som också nämndes av föregående
talare, då skador kan uppkomma. Där skulle jag vilja
kommentera Olle Lindströms motion från Moderater-
na som vi i utskottet diskuterat under ärendets hand-
läggning. Olle Lindström vill gå ännu längre genom
att vidga begreppet ansvarsfrågan och vill att det skall
omfatta tillfällen då man tappar ur mer vatten än vad
som är normalt och skador uppstår. Denna typ av
skador kan vara nog så besvärliga för den enskilde.
Det förslag som nu ligger på riksdagens bord handlar
enbart om dammar och brott som uppstår på dessa.
Händelser av detta slag har tagits upp i en utredning
om dammsäkerhet vid höga flöden. Det finns ett antal
förslag till åtgärder som man anser skall kunna elimi-
nera uppkomsten av skador. Bl.a. föreslås att länssty-
relserna i berörda län kan ålägga kraftverksägarna att
tappa ut mer vatten vid vissa tillfällen för undvika
risken att behöva göra stora urtappningar.
Sådana här skador anser många är onödiga. Ett
förslag kan eventuellt komma till kammaren så små-
ningom av regeringen. Utskottet har i sin skrivning
utgått från att man i den fortsatta beredningen av
utredningen tar sig an de förslag som finns, överväger
dem och återkommer med eventuella klargöranden på
området.
Så till reservationerna. Den första reservationen är
från Moderaterna, Rolf Dahlberg m.fl. som tycker att
det inte är viktigt att fastställa ansvarsfrågan just nu
utan vill börja från den andra sidan och slå fast en
försäkringslösning. Motivet är att det inte har någon
betydelse att i dag slå fast att ett strikt ansvar skall
gälla. Man vill titta på en försäkringslösning först.
Men som det ser ut i dag kan det också vara svårt för
en dammägare att gå till försäkringsbolagen och få en
försäkring som går upp till hyggliga nivåer, eftersom
man inte haft rättsläget klart.
Utskottet menar, precis som regeringen, att man
bör avvakta och se vilka ställningstaganden beslutet
kommer att medföra. Sedan får man eventuellt åter-
komma om det behövs kompletteringar.
Reservation 2 är från Yvonne Ruwaida. Hon har
också nämnt försäkringsfrågan och tycker att den bör
utredas. Samtidigt anser Yvonne Ruwaida att princi-
pen att varje energislag skall bära sina egna kostnader
skall gälla. Med det här förslaget fastställs nu att man
får ta ansvar för de kostnader som uppstår vid
dammhaverier, så det är ett steg i rätt riktning.
Fru talman! Till sist vill jag yrka bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på reservationerna.