Herr talman! Jag skall uppehålla mig vid fenome-
net med inställda domstolsförhandlingar i brottmål. I
övrigt bifaller Miljöpartiet de förslag som finns i
betänkandet. Domstolsförhandlingar i brottmål ställs
alltså in i alldeles för stor utsträckning. Det är ett
hinder för ett effektivt resursutnyttjande inom dom-
stolsväsendet. Speciellt gäller detta när det ställs in
samma dag som huvudförhandlingarna skall äga rum
för att inte parter eller vittnen infinner sig.
Enligt rättegångsbalken är villkoren för att få en
rättegång uppskjuten ganska hårda. I princip räknas
endast allvarlig sjukdom och avbrott i samfärdseln
som laga förfall. Men i praktiken händer det alltför
ofta att ett stort antal personer struntar i att infinna
sig.
I regeringens nuvarande förslag finns det ändring-
ar. Det föreslås att den som anmäler förhinder i efter-
hand måste bevisa laga förfall. Annars kan rätten
avgöra målet utan att hålla en ny förhandling. Det
finns också ett annat förslag som gäller att överkla-
gandet i hovrätten och HD skall kunna avskrivas om
den som har överklagat inte kommer till en förhand-
ling. Det här är förslag som vi bifaller, som sagt. Men
det behöver göras mycket mer.
Vid brottmål kan i dag en åtalad dömas i sin från-
varo när det gäller enklare fall, trafikbrott osv. Men
eftersom problemet är så stort måste det komma mer
förslag från regeringen just i fråga om dem som inte
infinner sig.
Det är alltså totalt 25 % av dessa brottmål i landet
som ställs in, och Riksrevisionsverket har i sin utred-
ning 1994 räknat ut att det kostar 70 miljoner kronor.
Om man kan minska detta till 10 % av brottmålen
skulle man spara 40 miljoner kronor, och det är ju
miljoner som vi behöver så väl i rättsväsendet. De
brottmål som ställs in samma dag är ju dyrast. De
kostar 50 miljoner kronor.
Detta handlar inte bara om kostnaderna. Kvalite-
ten i rättsprocessen blir också lidande när rättegångar
får skjutas på framtiden. En framskjutning innebär två
månader. Arbetsinsatsen för alla de inblandade är
stor, och det extra besvär som det orsakar är stort.
Sedan den utmärkta utredningen gjordes 1994 har
även en utredning gjorts under 1995-1996 där man
har undersökt 19 tingsrätter. Där finner man att 30 %
av målen ställdes in och att det är en spridning mellan
de olika tingsrätterna på 15-41 % när det gäller in-
ställda mål.
När man tittade närmare på orsakerna i Riksrevi-
sionsverkets utredning fann man att det ofta handlade
om delgivningsproblem och att det var där som skon
klämde. Det nuvarande delgivningssystemet är inte
som det borde vara. Bara i Stockholm är det sex fall
av tio som misslyckas, trots att man i storstäderna har
särskilda delgivningscentraler - om inte tingsrätten
lyckas delge personerna överlämnas detta till polisen
och delgivningscentraler. Men dessa fungerar inte
heller.
Det har väckts olika förslag om detta, men riksda-
gen har tydligen inte tyckt att detta har varit några bra
förslag, eftersom man inte har återkommit. I betän-
kandet sägs det att frågan om inställda förhandlingar i
brottmål fortfarande bereds men att man inte har
någon tidsplan för förslaget. Nuvarande förslag skall
leda till förbättringar. Det sägs också att det varken
saknas analyser eller förslag till åtgärder i ämnet. Det
sägs också att det är viktigt att regeringen tar erfor-
derliga initiativ i frågan.
Miljöpartiet föreslår att regeringen ägnar större
kraft åt problemet, gör en djupare analys, tittar på de
tingsrätter som ligger i topp - de ligger ofta inom
Stockholmsområdet, men det finns även andra små-
orter som har ett stort antal inställda förhandlingar -
och specialgranskar fallen för att se vilka lösningar
som kan finnas. Regeringen bör ta ad notam det som
står om delgivningen. Det kanske skall vara andra
kontaktpersoner som skall involveras när det gäller
delgivning och som via advokater och åklagare skall
samverka med myndigheter. Därefter vill vi att rege-
ringen återkommer med förslag.
Problemet utreddes redan 1977. Riksrevisionsver-
ket gjorde då en översyn som hette Tingsrätternas
handläggning av brottmål. Där konstaterades att
37 % av brottmålen ställdes in. Domstolsverket gjor-
de 1988 en utredning som hette Handläggningssvå-
righeter. I den konstaterade man att 24 % av brott-
målen ställdes in.
Summa summarum har det alltså gått 20 år då
problemet har identifierats, och stora pengar har run-
nit ur rättsväsendet, men fortfarande har inget gjorts.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.