Herr talman! Jag tänker nästan uteslutande uppehålla mig vid AU15, där vi också har en reservation. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 1.
Ja, då står vi här igen för att prata om Arbetsförmedlingens tillkortakommanden och regeringens slapphänta inställning till detta. Förhoppningsvis blir det något färre diskussioner om denna myndighet under nästa mandatperiod, åtminstone i slutet av den. Till dess får vi fortsätta att hantera denna katastrof och alla andra katastrofer gång på gång. Det går tyvärr inte att beskriva det på något annat sätt.
Vi pratar om en av Arbetsförmedlingens största insatser - Förberedande och orienterande utbildning. Insatsen hade närmare 75 000 deltagare under 2017. Kostnaden låg på hisnande 2 miljarder kronor. Den ligger på ungefär det årligen.
Vad fick då deltagarna och skattebetalarna för 2 miljarder årligen? Ja, Riksrevisionens granskning visar på ett häpnadsväckande resultat, ett resultat som kanske ingen egentligen kunde föreställa sig. Granskningen visar nämligen att deltagarna i insatsen får lägre arbetsinkomst än andra arbetslösa. När det gäller den period som Riksrevisionen har granskat visar det sig att två år efter att man deltagit i insatsen är arbetsinkomsten mellan 5 000 och 15 000 kronor lägre än om man hade varit öppet arbetslös.
Det är alltså mer ekonomiskt lönsamt för individen att ligga hemma på soffan än att delta i denna insats, som kostar skattebetalarna 2 miljarder kronor per år. Hur är det ens möjligt? Och hur kan regeringen tillåta detta fullständigt vansinniga slöseri med skattemedel?
Riksrevisionen har dessutom granskat Arbetsförmedlingens hantering av insatsen. Det visar sig att Arbetsförmedlingen har begränsad kunskap om hur insatsen fungerar. Det är inte nog med det. Det finns också brister i hur Arbetsförmedlingen redovisar kostnader för köp inom insatsen.
Resultatet av insatsen är under all kritik. Arbetsförmedlingens hantering av insatsen är också under all kritik.
Hur ställer sig då regeringen till detta misslyckande? Hur avser man att få bukt med detta? Inte alls, verkar det som. Regeringen hävdar att Arbetsförmedlingen arbetar med olika aktiviteter som ska leda till ökad effektivitet. Vad dessa aktiviteter består av är oklart. Slutligen anser regeringen att Arbetsförmedlingen bör ta till sig av den effektiviseringspotential som Riksrevisionen har identifierat. Ja, herregud, vilken effektiviseringspotential!
Detta är under all kritik. Regeringen borde agera kraftfullt, i alla fall om man menar allvar med att värna om de arbetssökande - inte bara om skattemedel utan även om de arbetssökande, som får en sämre livstidsinkomst.
Vi har hamnat i en situation där ingen vinner, vare sig den som är arbetssökande och som deltar i insatsen eller skattebetalarna, som betalar 2 miljarder årligen. Det behöver knappast nämnas, men insatsen leder inte heller till något reguljärt arbete.
Sverigedemokraterna anser att den viktigaste typ av målbild som bör finnas för samtliga insatser, åtgärder och program är reguljära, icke-subventionerade arbeten. Detta ska kontinuerligt dokumenteras, utvärderas, analyseras och följas upp. Det görs inte i dag. Hör och häpna! Det görs inte i dag.
Regeringen måste vakna till och snarast återkomma med en åtgärdslista, inklusive tidsangivelser för hur de ska få ordning på detta. En insats som får den här typen av effekt, resultat och kostnad går inte att försvara. Det kommer att bli jätteintressant att höra försvaret av den.
Ta ert ansvar gentemot skattebetalarna! Men framför allt: Ta ert ansvar gentemot de arbetssökande! De förtjänar bättre.