Herr talman! Jag hörde inte den här gången heller något som Sällström tyckte var bra eller yvdes över. Det är samma vevande varje gång.
Det är ungefär 1 ½ miljon människor som byter jobb i det här landet. 1 miljon av dem hanteras av Arbetsförmedlingen, varav 40 procent säger sig ha god hjälp av Arbetsförmedlingen för att komma i jobb. Där står Sällström och säger i ett andetag att det är fiasko och katastrof. Hans lösning är naturligtvis att privatisera. Sällström själv har haft en Icabutik, så det är väl roligt att göra affärer - höll jag på att säga - och handla.
Hur kommer Sällström att klara de små kommunerna i Jämtland som egentligen inte har någon stor marknad för företag att göra pengar på arbetslösheten? Hur ska han göra då? Ska det vara en stor upphandlingsmyndighet i Stockholm, en stor byråkrati, som ska se till att affärer görs hela tiden runt om i landet? Det finns ingen helhet i det hela. Det finns bara en önskan hos Sällström, nämligen att krypa in i den riktiga högerburen och göra affärer och låta folk och företag göra grova pengar på arbetslöshet.
Det finns ingen helhet. Han står här och pratar i kammaren om hur man betedde sig förr på Arbetsförmedlingen utan att ta reda på hur man har förändrat sig och håller på att förändra sig.
Regleringsbrevet är skrivet, och det pågår ett ständigt arbete. Kraven är hårda på Arbetsförmedlingen. Den ska fungera bättre, men vi ska inte privatisera den så som du vill göra.