Herr talman! Den borgerliga regeringen startade
sitt fögderi med att prioritera ner kampen mot den
ekonomiska brottsligheten.
Det var naturligtvis ingen överraskning för dem
som har följt utvecklingen. Före regeringsskiftet
motsatte sig moderaterna alla förslag som gick ut på
att bekämpa ekonomisk brottslighet. Detta har
man fullföljt i regeringsställning.
Nu har vi socialdemokrater tvingat fram mera
pengar för detta ändamål än vad regeringen hade
tänkt sig. Lars-Erik Lövdén har på ett uttömmande
sätt gett bakgrunden till detta tidigare i dag.
I och med detta betänkande görs det en viss
satsning på åklagarsidan genom att medel anslås för
att anställa ytterligare 30 åklagare. Men, herr
talman, regeringen är alltför passiv i fråga om de
problem som föreligger när det gäller rekrytering
av åklagare.
Åklagarna har halkat efter i löneutvecklingen i
jämförelse med domare och poliser. För att
undvika att åklagarna blir en flaskhals i
brottsbekämpningen måste regeringen aktivt verka
för att lösa detta problem.
Den ökande komplexiteten kräver också att
utbildningsresurserna förstärks på ett sådant sätt
att brottsligheten kan bekämpas på ett effektivt
sätt, vilket även framgick av Lars-Erik Lövdéns
anförande.
Herr talman! Sverige har i likhet med många andra
industriländer drabbats av en bankkris som
åsamkat samhället väldigt stor skada.
I andra länder vidtog regeringarna aktiva åtgärder
för att lindra krisen, men så inte den svenska
regeringen, som genom sin passivitet vältrat över
hela kostnaden på skattebetalarna.
Förutom den stora ekonomiska skada som
bankkrisen innebär, har den undergrävt
förtroendet för rättssamhället.
Som en defensiv åtgärd inrättade regeringen
bankakuten för att röja upp i moraset. Bankakuten
har i alla fall haft det goda med sig att många fall
av misstänkt ekonomisk brottslighet kommit fram i
ljuset.
Ett särskilt organ -- RÅSOP -- har inrättats för att
utreda denna kriminalitet. RÅSOP var tänkt som
en extraordinär åtgärd som skulle verka under en
kort tid och sedan upplösas.
I dag är det uppenbart för var och en att gruppen
behöver mera tid till sitt förfogande. Tiden måste
därför förlängas och resurser måste garanteras.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till
reservationerna 1 och 2 som är fogade till
justitieutskottets betänkande 23.