Herr talman! I justitieutskottets betänkande 23
behandlas anslag till åklagarväsendet.
Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar
av rättsväsendet mycket viktiga uppgifter i
samhällets kamp mot brottslighet. Liksom många
andra delar av den offentliga sektorn har
åklagarväsendet också ställts inför uppgiften att
med begränsade resurser ändå klara av en växande
arbetsmängd.
Ett mycket omfattande utredningsarbete har
genomförts under senare tid för att kunna anpassa
verksamheten till framtidens krav.
Åklagarutredningen 90 redovisade sitt uppdrag i
augusti 1992 -- Statens offentliga utredning
1992:61 -- Ett reformerat åklagarväsende. Frågor
om avkriminalisering, åtalsplikt,
förundersökningsförfarande och organisation
behandlades bl.a. Betänkandet har nu
remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet. Det var mot denna
bakgrund som regeringen bl.a. gjorde
bedömningen att åklagarväsendets grundläggande
organisatoriska uppbyggnad på regional och lokal
nivå för närvarande inte skall ändras.
Riksåklagaren har även haft regeringens uppdrag
att se över RÅ:s tillsynsverksamhet. Det har alltså,
herr talman, skett en hel del på området.
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992
decentraliserat budgetansvaret till regional nivå. I
september redovisade Riksåklagaren på uppdrag
av regeringen erfarenheterna och effekterna av
decentraliseringen. Erfarenheterna visade sig vara
positiva, och effektiviteten i verksamheten hade
höjts.
Herr talman! I sin anslagsframställning för
budgetåret 1994/95 liksom också i en senare
upprättad promemoria kallad HD 1992/93 begärde
Riksåklagaren att ramen skulle räknas upp med 24
miljoner kronor. 16,3 miljoner av dessa skulle
direkt avsättas till 30 nya åklagartjänster. Detta
skedde mot bakgrund av att man inom såväl RÅ-
väsendet som inom Polisen och skatteförvaltningen
började bli orolig över att just åklagarsidan
tenderade att bli en flaskhals vid bekämpningen av
den ekonomiska brottsligheten.
Regeringen liksom utskottet delade bedömningen.
Av det skälet har ramen för åklagarmyndigheterna
förstärkts med just de 16,3 miljoner som alltså
medger 30 nya åklagartjänster. Behovet
uppskattades till 30 tjänster, och man fick 30
tjänster, eftersom både regeringen och utskottet
bedömde att frågan var av så stor vikt. Det är
viktigt att bekämpningen av den ekonomiska
brottsligheten inte stoppas upp av en alltför trång
sektor. Vi vet alla att målen som regel är mycket
tidskrävande. Det innebär att de binder en åklagare
för mycket lång tid.
Herr talman! Såväl regeringen som utskottets
borgerliga ledamöter ser mycket allvarligt på den
ekonomiska brottsligheten. En hel rad åtgärder har
vidtagits för att komma till rätta med den sortens
brottslighet.
Utskottet har också vid ett par s.k. hearings följt
utvecklingen mycket noga. I mars 1991 och så sent
som i februari i år informerades utskottet om
sakernas tillstånd. Ledamöterna fick också tillfälle
att ställa frågor för att på det sättet ytterligare
informera sig.
I Socialdemokraternas reservation 1, Resurser för
RÅSOP, hävdas att man redan nu måste garantera
att tillräckliga resurser tillförs RÅSOP-gruppen.
Jag måste erkänna att jag inte förstår mig på
reservationen. För mig verkar den vara att slå in
öppna dörrar -- en ren okynnesreservation om jag
skall vara riktigt ärlig.
Vid den hearing som vi nyligen hade framgick
tydligt att de inte var pengar som fattades för
närvarande. Man hade fått de 30 åklagartjänster
som man ansåg sig behöva. Det är därför jag kan
yrka avslag på reservationen och bifall till
hemställan i betänkandet i sin helhet. Jag yrkar
även avslag på reservation 2.
Det har som sagt framkommit att det för
närvarande inte är pengar som fattas, utan
svårigheten ligger i att få fram tillräckligt många
kompetenta utredare. Detta gäller över hela fältet.
Därför blev jag mycket förvånad när jag hörde
Bengt-Ola Ryttar säga att Moderaterna tidigare har
motsatt sig alla förslag för att bekämpa den
ekonomiska brottsligheten. Då har Bengt-Ola
Ryttar ett kort minne. Det var den tidigare
borgerliga regeringen som byggde upp
ekopolisarbete osv.
Vid hearingarna fick vi också refererat att
åderlåtningen av ekorotlarna som skedde under 80-
talet har satt sina spår. Det sparades på polis och
åklageri, polisutbildningen inskränktes av
besparingsskäl och lönerna hölls så låga att stor
kompetens försvann åt annat håll. Detta går inte så
snabbt att reparera. Det tar lång tid att bygga upp
kompetens.
Vad gäller bankkriserna trodde jag inte att Bengt-
Ola Ryttar var omedveten om att regeringen
faktiskt går in och garanterar alla enskilda
människors sparmedel. Detta, Bengt-Ola Ryttar,
är ändå att ta sitt ansvar.
När det gäller reservation 3, som jag yrkar avslag
på, har jag redan redogjort för en hel del av det
utredningsarbete som för närvarande pågår i
Justitiedepartementet. Det är alltså alltför tidigt att
nu ta ställning med tanke på de beredningsarbeten
som pågår. I fråga om arbetena i detalj hänvisar jag
till föregående års betänkande, där de finns
redovisade.