Herr talman! Skogens konkurrenskraft kanske inte är det viktigaste i ett läge när klimatförändringarna håller på att äventyra hela vår livssituation och vår civilisations funktion. Det kanske är något annat vi behöver tänka på just nu i stället för att bara tänka enkelriktat: konkurrenskraft, konkurrenskraft, konkurrenskraft, konkurrenskraft. Det kan faktiskt vara så att vi är på väg mot ett stup eller rakt in i väggen om vi fortsätter på det spåret.
Det är viktigt att vi bygger ihop miljö och ekonomi om vi ska nå miljömålen. Det räcker inte att jobba med miljö i marginalen, utan man måste nå de stora resursflödena för att lyckas. Det är på tiden att vi ser över konsumtionen om vi ska nå målen vad gäller skogen samt andra miljömål.
Marknadsekonomin har strandat på flera sätt. Men det tydligaste kanske är klimatfrågan, där hela vår existens hotas, samtidigt som vi fortsätter att pumpa ut budskap om att handla mer prylar som vi inte behöver och flyga mer och mer utomlands. Inom skogspolitiken märks detta också tydligt. Den ökade avverkningen hotar allt fler naturskogsmiljöer och gammelskogar i rasande tempo för att man vill få en högre avkastning och ett ökat vinstuttag.
När är måttet rågat för er? Kan ni verkligen blunda för sambanden? Ett ständigt ökat vinstuttag drabbar miljö och människor i och med att klimatfrågan är vår framtid. Det är genom att bygga ihop miljö och ekonomi som vi kan nå ett uthålligt samhälle, genom att sätta gränser för hur mycket resurser vi kan ta ut för att inte hota andra arter och vår egen försörjning i längden. En balanserad hållbar produktion, vad är det för er? Finns det gränser för vinstuttag?