Herr talman! Det var ett mycket spännande och intressant svar. Kommunerna är, precis som statsrådet säger, självklart huvudansvariga för vuxenutbildningen, men den regering vi har pekar ut områden som man tycker är viktiga och vill satsa pengar på. Men det gör man inte. I stället lägger man pengar, 5,4 miljarder per år, på en sänkning av krogmomsen. Det tycker man är viktigare än att utbilda människor i jobb. Många som i dag vill gå i vuxenutbildning får inte göra det eftersom de kanske gått ett program och har en färdig gymnasieutbildning. Då får de inte gå eftersom de inte tillhör den prioriterade målgruppen. Men de har inget jobb! Arbetsmarknadsutbildningarna har sedan 2006 skurits ned. Om jag kommer ihåg rätt fanns det 11 500 platser 2006. I dag är det 4 500, om ens det. Jobblinjen, som statsrådet talar så mycket om, ger jag inte mycket för.
Med dagens skolpolitik måste man göra valen mycket tidigare. Så tidigt som i fyran, femman, sexan bestämmer man hur livet ska se ut framöver. Väljer man inte rätt från början blir det betydligt svårare att ta sig vidare i livet. Det är någonting som vi kan förändra med politiska beslut. Man ska därför inte förneka att vi i denna kammare har makt att besluta hur livet ska bli. Det är inte bara kommunala beslut som påverkar hur ett liv blir.
Vilka möjligheter man har till utbildning beror i dag på var man bor. Det är helt orimligt. Kommuner som har låg skattekraft kan bara erbjuda det mest nödvändiga, det mest basala, eftersom mer och mer uppgifter hela tiden läggs på dem. Däremot får de inte mer pengar.
Låt oss ta ett exempel, försörjningsbördan, alltså antal människor som behöver försörjningsstöd. De uppgår till en kvarts miljon. 248 000 människor i Sverige behöver i dag försörjningsstöd. De allra flesta av dem är arbetslösa, och regeringen sätter inte in några åtgärder för att vidareutbilda dem så att de kan få ett jobb. Så visst har vi betydelse. Det är inte bara kommunpolitikerna som har betydelse för att skaffa jobb.
I dag kan man inte komplettera gamla betyg om man gått en gymnasieutbildning. Det är en fråga som jag önskar att vi kunde ha en blocköverskridande diskussion om. Vi kommer att få se fler och fler människor som gått igenom gymnasiet, som har betyg, men betygen är för dåliga för att de ska kunna ta sig vidare. I dag är dörren stängd för dem. De kan genom prövning få läsa upp sina betyg, men det kostar pengar. Varje sådan kurs kostar ungefär 500 kronor, och man får läsa helt själv, utan stöd. Alla fixar inte det. Man har stängt dörren för dem. Jag skulle önska att vi hade en blocköverskridande diskussion om de viktiga reformer som vi behöver diskutera. Men det finns inget intresse över huvud taget för det.
Historiskt hög satsning talade statsrådet om; jag måste återkomma till det. Under kunskapslyftsåren satsade den socialdemokratiska regeringen 19 miljarder kronor på att människor skulle kunna vidareutbilda sig. 800 000 deltog i den satsningen. Det var en historiskt hög satsning. Det som statsrådet talar om är inte riktigt i samma nivå.