Herr talman! Jag vill börja med att tacka för svaret. Det gläder mig att vi har samma syn på hur viktig den här utbildningsformen är, men självklart är jag inte riktigt nöjd med allt som står i svaret. Statsrådet hänvisar till det kommunala utjämningssystemet som om det vore någonting jättebra. Jag tror inte att det är en hemlighet vare sig för mig, för statsrådet eller för dem som lyssnar att en parlamentarisk utredning har utrett detta under flera år. För ett och ett halvt år sedan lämnade den sitt förslag på hur man kan förändra ett orättvist system, vilket det faktiskt är, där man ser att vissa kommuner är överkompenserade medan andra är underkompenserade och att det alltså finns en orättvisa i detta. För ett och ett halvt år sedan lämnade man ett förslag på hur det här kan förändras, men det har inte hänt någonting över huvud taget.
I mitt hemlän Värmland skulle man, om man ändrar enligt utredningens förslag, få 340 miljoner kronor mer till länet. Det är mycket pengar att använda till exempel till vuxenutbildning eller välfärd, men ingenting händer. Jag ställer mig frågande till att statsrådet hänvisar till att vi har ett jättebra utjämningssystem när alla partier uppenbarligen inte tycker så.
För mig är vuxenutbildning livslångt lärande. Det ska hela tiden finnas möjlighet att lära nytt, lära om och bygga på den kunskap man redan har. Efter valet 2006 gick man åt helt fel håll. Sedan 2006 har vi sett klyftorna öka. Vi har sett att ojämställdheten ökar. Det har vi debatterat hela eftermiddagen, och vi ska inte fortsätta att göra det, men det ser inte bra ut.
Att lappa och laga tycker jag utmärker vuxenutbildningen. Det första man gjorde efter valet 2006 var att ta bort 600 miljoner kronor i riktat statsbidrag till vuxenutbildningen. Då försvann 40 000 platser på ett år. Det motsvarar i många kommuner ungefär en fjärdedel av den vuxenutbildning som då fanns. Samtidigt inträffade finanskrisen runt om i världen. Möjligheterna för människor att ställa om, att lära nytt, att kunna få ett jobb försvann. År 2006 var knappt 100 000 i vuxenutbildning. År 2011 var det 88 000, omräknat till heltidsplatser, som gick i vuxenutbildning.
Mellan åren 2011 och 2012 valde regeringen att minska stödet till vuxenutbildningen med 1,1 miljarder kronor. Åren 2012 till 2013 kommer man att öka med 400 miljoner. Det innebär att under de tre år som jag nu talar om försvinner 700 miljoner. Den historiska satsningen förstår jag därför inte. Det skulle jag vilja att statsrådet utvecklade. Jag skulle också vilja ha en liten diskussion från statsrådet om vad livslångt lärande egentligen är för statsrådet.