Fru talman! Turismen till Sverige från utlandet har
ökat markant under det senaste året, främst tack
vare kronkursens fall. Resandet inom landet har
också ökat. Detta är bl.a. resultatet av sänkningen
av turistmomsen. Av detta har vi lärt oss att även
andra faktorer än själva marknadsföringen
påverkar turismens upp- och nedgång i landet.
Därmed inte sagt att marknadsföringen är oviktig --
tvärtom. I det läge som vi just nu befinner oss i
borde staten satsa extra mycket på att
marknadsföra Sverige utomlands och då
naturligtvis som ett prisvärt land att turista i.
Vi socialdemokrater har i vår utskottsmotion också
föreslagit detta, men tyvärr inte fått majoriteten i
utskottet med oss på det förslaget. Samma sak
gäller flera av våra förslag till utveckling av
Sverigeturismen.
Vid genomläsning av utskottets betänkande får
man en stark känsla av att utskottsmajoriteten inte
vågar ha någon egen åsikt om någonting, utan att
man avvaktar vad näringsministern kan tänkas
komma med i en framtid.
Det är i och för sig glädjande att regeringspartierna
i betänkandet medger att vi i sak har rätt i våra
bedömningar, t.ex. när det gäller behovet av
samordning och samverkan. Tandlöst är dock att
man säger sig ''inte vilja föregripa regeringens
beredning av ärendet'', som det ju heter när man
vill förhala en fråga.
Tillåt mig säga, att med det svala intresse
näringsministern hittills visat för turistsektorn har
vi socialdemokrater inga större förhoppningar om
initiativ från det hållet.
Socialdemokraternas uppfattning är att turismen
rymmer många möjligheter för människor och
samhälle, såväl ekonomiskt, sysselsättningsmässigt
och regionalpolitiskt som välfärdsmässigt. Den är
utifrån en helhetsbedömning värd att satsas på som
en egen sektor i politiken. Rätta tiden för initiativ
är nu.
Erfarenheten visar att turismen berör så många
olika sektorer i samhället att en kraftsamling och
samordning av de olika insatserna behövs. Med
utgångspunkt i denna övertygelse har vi
socialdemokrater i vår motion och därefter i
reservationerna till betänkandet presenterat våra
huvudlinjer för ett turistpolitiskt program.
Vi anser att målen för den statliga turist- och
rekreationspolitiken skall vara att utveckla
turismen till och i Sverige så att den ger största
möjliga effekter på ekonomi och sysselsättning,
speciellt i glesbygden, en bättre bytesbalans och --
vilket är viktigt -- en ökad livskvalitet hos den egna
befolkningen, främst genom ökade möjligheter till
natur- och kulturupplevelser i Sverige.
Den socialdemokratiska strategin för detta
målarbete är att staten går in i bolaget Next Stop
Sweden, eller etablerar samarbete med ett
motsvarande organ, och att det satsas 81 miljoner
kronor för marknadsföringsinsatser, främst i
utlandet, av Sverige som turistland.
Något belopp bör inte anvisas för projektet Invest
in Sweden. De pengarna anser vi är viktigare att
satsa på marknadsföringsåtgärder i utlandet. Detta
var ju också avsikten från början och ingick i den
ursprungliga överenskommelsen mellan
regeringens företrädare och näringens.
Vi menar att Styrelsen för Sverigebilden skall
läggas ned, eftersom den enligt vårt förslag om
statens engagemang i Next Stop Sweden blir utan
uppgifter.
Staten kompletterar sitt engagemang i
marknadsföringen i utlandet av Sverige som
turistland med en rad andra åtgärder för att också
utveckla Sverige som turistland.
Ett nytt organ för samordning och utveckling av
turist- och rekreationspolitiken, TURSAM, menar
vi bör inrättas. Där bör de viktigaste
samhällsaktörerna på turismens område vara
representerade, nämligen förutom staten även
Kommunförbundet och Landstingsförbundet,
turistnäringen och de frivilliga organisationerna.
Vi menar att TURSAM kanslimässigt kan knytas
till NUTEK. Detta organ bör bl.a. kunna bli ett
forum för dialog mellan näringens,
organisationernas och samhällets företrädare,
således ett organ med bred kompetens på hela
turistområdet. Här torde man kunna medverka till
att berörda parter får en gemensam och samlande
syn på turistfrågorna och de insatser som samhället
bör göra för att utveckla turismen.
TURSAM bör få 10 miljoner kronor för sin
verksamhet, som bör starta den 1 januari 1995.
Dessa medel -- 20 miljoner för helt budgetår
därefter -- skall bl.a. användas som stöd till Svenska
turistföreningen och andra turist- och
friluftsorganisationer samt som bidrag till försöks-
och utvecklingsarbeten.
Andra viktiga uppgifter för TURSAM skall enligt
vårt förslag bli att vara statens organ på turist- och
rekreationsområdet och att bevaka sektorns
samlade intressen nationellt och internationellt.
Dessutom skall TURSAM bilda nätverk för att
skapa förtroende mellan de olika aktörerna på
turistområdet och i samråd med branschen och
organisationerna utforma ett handlingsprogram för
att genomföra de för turismen i Sverige just nu mest
angelägna åtgärderna. I ett sådant program bör
bl.a. ingå att föreslå regeringen tydliga och
långsiktiga strategier och villkor för turistnäringen.
Vidare skall TURSAM stödja, stimulera och
engagera de parter, inte minst olika statliga organ,
som måste medverka i åtgärdsarbetet. TURSAM
skall bli en katalysator, som får andra att jobba med
det som de är bäst på och har ansvaret för, t.ex.
Vägverket, Naturvårdsverket, länsstyrelserna,
organisationerna osv.
TURSAM skall också bevaka vad som händer
utanför landets gränser, delta i internationellt
samarbete och behandla för turismen gemensamma
frågor, t.ex. turismens hållning till miljön -- den
basresurs som turismen bygger på -- eller
forsknings- och utbildningsfrågor.
Den här politiken står alltså vårt parti bakom. Det
är en aktiv politik, i motsats till regeringens och de
borgerliga partiernas passiva uppträdande på
turismens område. Vi inser alltså de positiva
effekter turistnäringen ger på ett flertal
samhällsområden som vi prioriterar, inte minst då
det gäller sysselsättningen. Det gäller jobb också i
de regioner i Sverige som bäst behöver detta, för att
de som bor där skall kunna få behålla sin service
och därmed kunna bo kvar i sin hembygd. Vi inser
att turismen är överlägsen de flesta andra näringar
i det här fallet.
Vi inser givetvis också turismens positiva effekter
på handelsbalansen, genom att den för in värdefull
utländsk valuta till vårt land. Det är för mig en gåta
att den sittande regeringen, som är så beroende av
att rätta till ett skenande budgetunderskott, inte
griper chansen att nu genom ett ordentligt ökat
bidrag till marknadsföringen utomlands talar om
att Sverige blivit ett billigare land att turista i. Nej,
då minskar man i stället stödet till marknadsföring
ute i Europa. Samtidigt ökar de övriga nordiska
länderna sina anslag, vilket gör att vi i Sverige
hamnar ytterligare på efterkälken som turistland.
Man kan verkligen fråga sig när regeringen och de
borgerliga partierna skall inse turismens många
möjligheter, så att de kan samla sig till sådana
aktiva insatser som inte minst turistbranschen men
också berörda myndigheter och organisationer
efterfrågar. Vi förespråkar alltså ett aktivt
agerande, i motsats till regeringens och
utskottsmajoritetens passiva och avvaktande
hållning. Här går alltså den stora skiljelinjen mellan
oss och borgerligheten i synen på turismen i dag.
Fru talman! Jag vill härmed yrka bifall till våra
reservationer, som är fogade till betänkandet.
Jag vill också, fru talman, avsluta med några
personliga reflexioner, som kom för mig när jag
förberedde mitt anförande här i dag och som ju är
mitt sista i denna kammare.
Jag tycker och har alltid tyckt att turismen är en
verksamhet som egentligen bara rymmer
möjligheter och som det därför borde finnas
förutsättningar för alla partier här i riksdagen att
kunna enas om att stödja och stimulera
utvecklingen av. Jag hoppas därför att framtidens
rikspolitiker mer än hittills skall kunna hitta mera
samlade och för turismen till och i Sverige positiva
gemensamma lösningar.
Turismen ger ju i sig så många för samhället och
dess invånare positiva effekter -- såväl sociala som
ekonomiska -- att man egentligen borde lägga allt
politiskt käbbel åt sidan och i stället satsa på ett
samarbete.
Jag har lärt mig att turismen är en vittomfattande
och komplex verksamhet, med många kunniga
aktörer, som var och en ser till sina mål och
intressen. Vi har kommuner och landsting, som ser
möjligheter att skapa sysselsättning och service för
sina invånare.
Vi har en mångfasetterad turistnäring, som vill
tjäna pengar på att ge besökarna en bra service.
Och vi har alla de organisationer, typ Svenska
turistföreningen, Sportfiskarna och
Friluftsfrämjandet, som i mångt och mycket
fungerar som komsumentföreträdare på turist- och
friluftsområdet. Att samordna och få alla dessa
intressen att dra åt samma håll är verkligen en
utmaning -- det behövs. Jag tror att det blir en
mycket angelägen fråga för det fortsatta arbetet på
riksplanet.
Det behövs också en samsyn på turismen från alla
dess parter -- en samsyn om vad turismen är och
vart vi vill sträva med våra olika insatser.
Det vore också bra för alla parter om vi kunde enas
om vad vi menar med olika begrepp, som t.ex.
turistbranschen, näringen eller turismen. Jag har
märkt att innebörden ofta är helt olika beroende på
vem man talar med, och det är ett hinder för att få
till stånd en gemensam syn på turismen och på
behovet av insatser för att utveckla den i framtiden.
Fru talman! Förutsättningarna för samtal om
sådana här saker har ökat betydligt under senare år.
Bl.a. har branschen själv genom sin
samarbetsorganisation RTS försökt prata sig
samman och skaffa sig en gemensam uppfattning
om vart man vill nå i samtalen med oss politiker och
olika myndigheter. Jag har tydligt märkt att vi nu
mycket mer talar med varandra än om varandra,
och det är ju positivt och inger optimism för
framtiden.
Fru talman! Genom dessa små positiva tankar vill
jag framföra min önskan att turism- och
rekreationsfrågorna skall gå en ljus framtid till
mötes, inte minst med hjälp av kloka beslut såväl i
kanslihuset som i denna kammare.
I detta anförande instämde Åke Gustavsson,
Lennart Nilsson, Ingegerd Sahlström, Anders
Nilsson, Leo Persson, Lahja Exner och Monica
Widnemark (alla s).