Herr talman! Tack, Tuve Skånberg, för att du i huvudanförandet berört frågeställningen och ökat insynen i vad som hände vid den överläggning som skedde 2011!
Jag tycker ändå att det är värt att fundera över och ta ställning till detta: Är det endast så att en regering ska vara skyddad mot att det ur dess budget bryts ut vissa anslagspunkter inom ett utgiftsområde och att de blir föremål för en annan uppläggning, antingen i själva budgetprocessen eller vid ett senare tillfälle? Är det detta saken handlar om? Ja, den handlar om det, till en del. Men den handlar också om regeringens ställning i statsskicket.
Visst, det är små belopp det handlar om, men som situationen nu är parlamentariskt ser vi av motionerna att regeringen egentligen inte har en absolut majoritet i kammaren för detta anslag, liksom andra anslag. Här är vi inne på någonting som ändå är djupt betydelsefullt. Riksdagen kan i verkligheten inte arbeta för full maskin utan regering och regeringsmaskineri. Och förverkligandet av statsmakternas strävan kan inte ske annat än med en finansiering som är av klass. En minoritetsregering ligger här hela tiden under risk i fråga om möjligheterna att å grundlagarnas mening styra riket.
Min fråga till Tuve Skånberg är: Vore det inte bra att avsluta den här debatten med ett konstaterande - varje minoritetsregering har förståelse för att det är lättare för oppositionen att komma med sådana här förslag, men det är någonting som vi borde hålla oss ifrån?