Herr talman! Tack, Mathias Sundin, för vänligheten att kalla mig för statskramare! Jag kan ta det på ett skämtsamt sätt, men jag kan också säga att när vi nu lever i dessa allvarsamma tider har det i många demokratiska länder blivit en ökad förståelse för en statsmakt eller en effektiv offentlig makt. Det märkte man faktiskt, om jag minns undersökningarna rätt, redan från angreppet den 11 september 2001.
Forskningen som till exempel Rothstein bedriver visar hur kolossalt avgörande det är att den offentliga makten inte är korrumperad. Han menar ju att det första kravet, nästan, är ett korruptionsfritt samhälle, före kravet på i bred mening mänskliga rättigheter och ett folkligt deltagande i demokratin.
Som före detta gammal statskramare kan jag säga att i svåra tider är en effektiv statsförvaltning väldigt betydelsefull och likaså ett effektivt demokratiskt deltagande. Där spelar minoritetsspråkens möjligheter och rättigheter för de människor som har dem en väldigt stor roll. Jag ser alltså ingen direkt motsättning i detta.
Vi vet att det är uppskattat, men vi har till regeringen fått en del indikationer på att det kan vara problem som har att göra med om pengarna kommer till rätt användning. Är det rimligt att använda dem som man gör?
Översynen har det syftet, och i det ljuset har vi ansett att det kan vara acceptabelt den här gången.