Fru talman! Jag tror att det är viktigt att slå fast att sökbara personregister med den här typen av mycket känsliga uppgifter såvitt jag känner till inte förekommer alls, eller i mycket liten omfattning. Det handlar alltså om att förebygga någonting som skulle kunna bli ett allvarligt problem om det blev så att den typen av register byggdes upp och spreds.
Vi ser dock att det finns ett påtagligt problem till exempel med de judefientliga hemsidor som finns, där det även har publicerats namn på olika judar. Man kan ju tänka sig motsvarande i andra sammanhang, alltså andra typer av etnisk härkomst eller politisk uppfattning som skulle kunna hängas ut i register på motsvarande sätt. Men jag vill understryka att utgångspunkten är att det är innehållet i uppgifterna, som noga definieras i lagen, som är utgångspunkten.
I de allra flesta fall där ett personregister som innehåller den här typen av uppgifter finns är registret sannolikt redan så integritetskränkande i sig att det träffas av det föreslagna förbudet. Det blir därför aldrig blir aktuellt att föra ett resonemang om syftet. Syftesdiskussionen handlar i stället om att skapa en ventil för det - förmodligen hypotetiska - fallet att något register med den här typen av uppgifter skulle användas i något helt legitimt syfte.
Jag har ganska svårt att se framför mig hur det skulle kunna gå till och hur det skulle kunna vara på det sättet, får jag ärligt säga - förutom i de fall jag nämnde i mitt anförande, där den enskilde frivilligt och genom att agera på olika sätt har offentliggjort sin politiska uppfattning eller, genom att till exempel ta anställning som präst eller liknande, sin religiösa uppfattning.
Utgångspunkten för Jonas Millards ståndpunkt är dock att det i ytterligare fyra år skulle vara lagligt att publicera till exempel juderegister, sökbara på webben.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar
(Applåder)