Fru talman! Den hövliga tonen i det här utskottet hålls alltid.
Världen förändras kontinuerligt, fru talman, och ofta sker det snabbt och omvälvande. Det gäller kanske särskilt inom mediesektorn, och då talar jag om både produktion och distribution och om konsumenternas beteende. Ofta sker förändringarna dessutom i en intrikat ordning där det är svårt att avgöra vem eller vilka som driver vad.
Därför var det inte alls fel tänkt av regeringen att se över mediegrundlagarna och presentera en proposition som innehöll förslag på hur vi bland annat kan garantera både öppenhet och integritet i ett förändrat samhälle. I likhet med den parlamentariska utredning som föregick propositionen ställer sig utskottet bakom propositionen i många avseenden, men som vi vet räckte det inte hela vägen fram.
Jag är övertygad om att en betydande orsak till Sveriges stabilitet som nation är att grundlagsändringar genomförs i brett samförstånd. Det samförståndet saknades som bekant när det gällde regeringens förslag att det ska bli möjligt att förbjuda söktjänster som innehåller personuppgifter om att enskilda begått lagöverträdelser, förekommer i fällande domar i brottmål eller varit föremål för straffprocessuella tvångsmedel. Samtidigt anser utskottet att söktjänster som tillhandahåller personuppgifter om lagöverträdelser med mera utgör ett allvarligt ingrepp i enskildas personliga integritet. Det är här vi hamnar i ett välkänt dilemma: Var går skärningspunkten mellan samhällets öppenhet och individens integritet?
Jag är därför glad över att utskottet inte föreslår ett rakt okej till propositionen om ändrade mediegrundlagar utan gör halvhalt och i stället föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen att en utredning bör få i uppdrag att på nytt utreda frågan om att begränsa grundlagsskyddet för söktjänster som innehåller känsliga personuppgifter.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar
Vi delar regeringens uppfattning när det gäller delegationsbestämmelserna i övriga delar - det är inte rimligt att vem som helst i dag med stöd av ett utgivningsbevis under grundlagsskydd kan tillhandahålla allmänheten registerliknande uppgiftssamlingar med till exempel namn och adress på personer med en viss etnisk bakgrund, sexuell läggning, religiös övertygelse eller politisk åsikt. Det är uppenbart att enskilda riskerar att skadas om sådan information finns i söktjänster på internet.
Samtidigt kan publicering av sökbara uppgiftssamlingar med till exempel riksdagsledamöters politiska uppfattning knappast vara en otillbörlig integritetskränkning. I själva verket tror jag att var och en av oss som inte skulle omfattas av ett sådant register skulle uppfatta det som kränkande. Därmed bör det ge anledning till en annan bedömning. Om det skulle publiceras kommentarer om personerna i anslutning till uppgiftssamlingen får dessa bedömas enligt relevanta bestämmelser om till exempel förtal eller olaga hot.
För att inte undantaget från grundlagsskyddet ska bli mer omfattande än vad som är motiverat måste också en avgränsning göras av vilka söktjänster som ska träffas av bestämmelsens tillämpningsområde.
Utskottet vänder sig emot att göra skillnad på om en tjänst vänder sig till allmänheten eller till en viss yrkeskategori. En söktjänst som vänder sig till allmänheten kan innebära ett större integritetsintrång än en söktjänst som bara är öppen för en viss yrkeskategori, till exempel jurister. Men även en söktjänst som vänder sig till en viss grupp kan bli tillgänglig för ett mycket stort antal användare. Därför kan inte målgruppen i sig ges någon betydelse vid bedömningen av om en uppgiftssamling faller innanför eller utanför det grundlagsskyddade området. Den bedömningen bör i stället göras med utgångspunkt i syftet med tillhandahållandet av uppgiftssamlingen och vilken typ av uppgifter som tillhandahålls.
Integritetsintrång som följer av uppgiftssamlingar som tillhandahålls med syftet att bidra till fritt meningsutbyte och fri och allsidig upplysning kan inte anses vara otillbörliga och bör därför som utgångspunkt anses falla utanför tillämpningsområdet för delegationsbestämmelserna.
Det är också mycket viktigt att en betydande marginal tillämpas i fråga om vad som faller inom det grundlagsskyddade området så att intresset av yttrandefrihet inte får ge vika för intresset av att skydda enskildas integritet i gränsfall eller svårbedömda situationer. Rena söktjänster för tillhandahållande av känsliga personuppgifter enligt den uttömmande uppräkningen i bestämmelsen ligger långt från de syften som grundlagarna är till för att skydda, och sådana tjänster träffas därför av delegationsbestämmelserna.
Men, fru talman, Liberalerna framhärdar här liksom vi gjorde i Mediegrundlagskommittén i en reservation när det gäller den del av förslaget som rör preskriptionsregler och ansvar för databaser. Regeringen och utskottet står nämligen fast vid en ordning som innebär att yttrandefrihetsbrott i en databas även i fortsättningen ska betraktas som ett pågående brott så länge materialet tillhandahålls i databasen och att preskriptionstiden även i fortsättningen ska börja löpa först från det att materialet tagits bort. Detta innebär i realiteten att den som övertar ansvaret som utgivare för en databas kan bli straff eller skadeståndsrättsligt ansvarig även för gammalt material.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar
Men, fru talman, en kort preskriptionstid har i alla tider betraktats som ett skydd för tryck- och yttrandefriheten, och vid den står vi fast. Vi vet att det sker snabba förskjutningar i uppfattningar om vad som är lämpligt att säga. Det som var okej att läsa som godnattsagor för mig var inte okej för mig att läsa för mina barn. Verkligheten förskjuts snabbt.
Därför anser vi att det inte är rimligt att innehållet i äldre material som bara görs passivt tillgängligt genom en databas ska bedömas enligt dagens normer om vad som är tillåtligt. Liberalerna anser att frågan om regler för preskriptionstider och ansvar för databaser därför bör bli föremål för en ny översyn inom kort.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation nr 4.