STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar
Fru talman och kammarledamöter! Jag hade förmånen att få tillträda som ledamot i det som blev Mediegrundlagskommittén. Det var första gången jag hade tillfälle att få arbeta med yttrandefrihets- och tryckfrihetsfrågor under mitt politiska arbete och även mitt statsvetararbete.
Jag måste säga att jag blev väldigt lärd av kommittén, men jag blev också ganska osäker på om det verkligen i grunden var rätt med vissa saker i vår lagstiftning. Jag blev förvånad när jag i ett samtal fick höra att det i Sverige fanns kanske ett trettiotal personer som var tillräckligt inlärda och erfarna för att behärska tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen som möjliga grunder för domstolsinsatser och för att förstå gällande rättspraxis och processrätten kring dessa ting.
Jag fick också en tankeställare när jag läste ett vetenskapligt arbete av professorn och numera högstadomstolsdomaren Thomas Bull, där han jämför sex riktiga demokratiers yttrandefrihetsgrundlagsstiftning. Jag fann då att Norge och Finland har en reglering i sina grundlagar som ger en allmän inriktning för yttrandefriheten och begränsningar av den men att man därefter har vissa speciellt kvalificerade regler för formandet av lagstiftningen. Rättstillämpningen sker dock i huvudsak i vanlig form, det vill säga motsvarande vår brottsbalk. Detta är ju länder som i yttrandefrihetshänseende i många stycken ändå har en verklighet som påminner om vår.
Jag har inte kommit ifrån att detta blev ett ingångsvärde för mig. Jag fann också att vi i utredningen arbetade med en sak som absolut var viktig. Johan Hirschfeldt med kollegor arbetade nämligen för att modernisera redaktionsformen, och i någon mån språkformen, för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Båda dessa lagar är därför i dag kanske något lättare för till exempel lärare att använda i både grund- och gymnasieskola, och till och med på högskolenivå, för att förstå kärnfrågorna.
Vi lever i en tid där yttrandefriheten är ansatt och ansträngd och där även de riktigt djupa demokratierna har problem, bland annat när det gäller den personliga integriteten och det som har nämnts kring hybridartade fake news och så vidare.
Men jag förstod också att den största utmaningen är digitaliseringen. Vår kära gamla tryckfrihetsförordning, vars föregångare är från 1766, och dess kusin yttrandefrihetsgrundlagen, som tillkom långt senare, är hela tiden ansatta. Är de relevanta från och med 1990-talet, när så många meddelanden mellan människor levereras i digital form och inte når den tryckta boken, skriften eller tidningen, eller går ut över radiomediet, inklusive tvmediet?
Jag tror att det här i verkligheten ligger ett ständigt olöst grundproblem för oss: Våra fina gamla grundlagar reglerar det tryckta ordet respektive det ord som överförs genom etern till radio- och tv-sändningar. Man märker detta när man följer den proposition och den utredning vi hade, och man märker det också när det händer saker vid sidan av utredningen.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ändrade mediegrundlagar
Vi fick alldeles nyligen reda på att det som kallas för Allmänhetens Pressombudsman har gått samman med en motsvarighet för att åstadkomma en gemensam etikprövningsinstans för tidningar, tv-mediet och faktiskt även sådana yttranden som levereras över nätet men där det finns ett utgivarbevis.
En annan del av vårt betänkande behandlar ett enhetligt ansvar för en boks publicering. För närvarande är det normalt författaren som är ansvarig för boken i tryckt form medan ett förlag kan vara ansvarigt för boken i digital form. Nu övergår ansvaret i princip på författaren. Det är vettigt. Men detta visar att vi inte kommer att kunna lösa dessa frågor ordentligt när vi har olika grundlagar för olika former av publicering. Nu är naturligtvis den digitala konsumtionen helt dominerande om vi ser till hur många minuter och timmar om dagen som en person som lever i Sverige ägnar åt sitt läsande.
Ur detta framträder också några av de problem som har uppmärksammats och som gör att också vi socialdemokrater har anslutit oss till ståndpunkten att vi inte nu ska lösa frågan om Lexbase och liknande men i stället hemställa om en utredning av frågan. Det är bra. Det är en knepig reglering som förslaget var. Det kommer att vara svårt att lösa detta; det är jag övertygad om.
Min förhoppning är ändå att man tänker på att vi i det långa loppet måste få en enhetligare yttrandefrihetslagstiftning i Sverige som är mer teknikoberoende, som den är i Norge och Finland.
Fru talman! Jag vill avrunda med att säga att det finns en motion som har att göra med hybridkrigföring. Från vår sida är vi naturligtvis oroade över hybridkrigföring eller information som syftar till att påverka samhällstillståndet i en nation som man inte har suveränitet över. Men vi tror i likhet med Försvarsberedningen, där jag har haft tillfälle att verka tillsammans med företrädare för alla våra åtta riksdagspartier, att det är bättre att börja en process i ett totalförsvarsperspektiv, inklusive den nya myndighet som vi avser att inrätta motsvarande den gamla Styrelsen för psykologiskt försvar, och skapa en bild över teknik, innehåll och internationella relationer och därefter försöka få en lösning regionalt och globalt. Först därefter kan vi väcka frågan om ändringar i våra grundlagar.
Med detta yrkar jag alltså avslag på den reservationen och bifall till utskottets förslag i betänkandet Ändrade mediegrundlagar .
(Applåder)