Herr talman! Jag vill först yrka bifall till reservation 12.
I dag debatterar vi livsmedelspolitik här i kammaren. Jag vill börja med att tacka mina duktiga kollegor som har lyft fram den politiken på ett väldigt bra sätt. Jag vill fortsätta brandtalet om hur det faktiskt ser ut i dag för många svenska bönder. Ledamoten Widegren och jag hade en debatt för någon vecka sedan, vi fortsatte debatten i går och nu har vi en debatt i dag just om hur det ser ut. Det är väldigt tufft och väldigt allvarligt. Vi är faktiskt mitt inne i en kris för många bönder. Kostnaderna har fullständigt skenat. El, diesel, foder, handelsgödsel - i princip allt som jordbrukarna använder för att producera mat har kostnadsexploderat.
Fru talman! Jag vill läsa ett mejl som jag har fått. Det börjar: Finns det en framtid?
Hej Magnus! Vad kommer att hända med svenskt lantbruk? Vi har i dag ingen likviditet kvar i animalieproduktionen och lever i bästa fall på rost och röta. Det pratas om krisstöd men känns som ingenting händer. Vi har ingen "Lisa Nilsson" som kan nå ut medialt och få folk att förstå allvaret. Energipriset knäcker oss fort. Det finns inga reserver kvar, och framför allt svensk mjölkproduktion har inte tjänat pengar på överskådlig tid och därmed inte konsoliderat. Tror Sveriges riksdag biter sig i svansen om man inte gör någonting nu!
Här måste regeringen - jag tittar på företrädarna för regeringspartiet - göra någonting snabbt.
Vi kristdemokrater lade fram ett förslag i miljö- och jordbruksutskottet i går, som vi då också diskuterade, om att minska reduktionsplikten till 14 procent. Det skulle innebära att dieselpriset skulle minska med 3 kronor vid pump. Tyvärr var det bara SD som ville samma sak.
Vi pratar om en nödmiljard, och det är viktigt. Från kristdemokratisk sida har vi sagt att vi stöttar det förslaget. Men en bonde sa så här till mig: Magnus, ni pratar om nödmiljard när ni själva faktiskt har sett till att det blivit nöd med era beslut i riksdagen. Med reduktionsplikten har det ju blivit så att vi höjt dieselpriset väldigt mycket, så jag tycker att det bonden sa var ganska mitt i prick.
Regeringen som nu har makten måste göra någonting annat än att bara säga: Ja ja, det var ett förslag, vi återkommer. Ni måste komma med någonting som gör skillnad, och det är viktigt att det görs nu.
Fru talman! Livsmedelsstrategin har vi pratat om väldigt många gånger här i kammaren, faktiskt sedan 2017 då vi tog beslutet. Jag vill stanna upp lite grann vid livsmedelsstrategin. En del av er kanske inte var med på den tiden - jag tänker att jag börjar bli lite gammal; så är det kanske inte, men ändå. Faktum är - nu tittar jag återigen speciellt på socialdemokraterna här - att utan dåvarande landsbygdsminister Sven-Erik Buchts idoga arbete hade det inte blivit något, det kan jag säga direkt. Det var nämligen ingen självklarhet. Det fanns ingen känsla av att det skulle bli något, utan det var väldigt mycket svårigheter. Men tack vare hans och dessutom dåvarande LRF-ordföranden Helena Jonssons idoga arbete blev den till, och det är vi väldigt glada för just nu.
Faktum är också att det var Eskil Erlandsson som på alliansregeringens tid fick till en konkurrenskraftsutredning, och det var den, så att säga, som blev livsmedelsstrategin. När vi i dag pratar om en strategi för livsmedel har vi alltså många att tacka som gjorde ett väldigt bra arbete.
Vad säger då livsmedelsstrategin? Jo, den säger att vi ska öka lönsamheten för jordbruket, stärka konkurrenskraften och öka Sveriges livsmedelsförsörjning. När vi diskuterar detta blir det jätteintressant. Min kollega John Widegren pratar mycket om vår livsmedelsstrategi och livsmedelsförsörjning och att vi har ett så otroligt bekymmersamt läge. I dag ligger vi alltså under 50 procent. I en kris- eller krigssituation skulle det här i Stockholm bli tomt på hyllorna där vi handlar mat efter två dygn - två dygn så är det tomt! I övriga Sverige handlar det om ungefär tio dygn.
Är detta någonting som vi kan vara glada och stolta över? Nej, så kan det inte vara. Är det bara regeringens fel? Nej, det är det inte. Det har varit en lång tid under vilken vi har trott att "det rer sig", som vi säger hemma i Ödeshög. Nja, det är ju inte riktigt så. Vi måste politiskt jobba med frågan, och det är intressant att vi nu också verkligen har fått upp detta på dagordningen.
När jag kom till riksdagen 2014 och lyfte detta med vår självförsörjning av livsmedel var det en person som kom till mig efteråt och sa: Hör du Magnus, prata inte om det där med självförsörjningen! Vi har ju EU. Det ordnar sig med det. Jag tycker att det är skönt att ingen av oss säger det längre. Jag kommer säkert inte att bli bemött av samma sak. Vi har förstått allvaret och att vi i Sverige själva måste ha en produktion som är värd namnet.
Vi kan titta på hur man har det i Finland, fru talman. I Finland har man en helt annan politik där man verkligen ser över detta och ser till man åtminstone till 80 procent är självförsörjande med livsmedel. Det är någonting som jag tycker att vi ska ta efter. Det är mycket som vi kan jobba med och mycket som vi kan lära oss av våra finländska vänner.
Vi debatterade detta i går kväll, och ibland, kan jag säga, blir det nästan lite av ett skällsord när man pratar om livsmedelsstrategin. Alla säger till mig: Magnus, jag är bonde och har jobbat med det här. Jag ser inte någonting som har hänt tack vare detta. Då tänker jag att detta är någonting som den här regeringen måste ta till sig. Från oppositionen kommer vi att arbeta väldigt hårt, för vi måste lyfta svenskt jordbruk på ett helt annat sätt. Det måste synas. I dag säger man: Magnus, jag har inte märkt att det hänt en enda sak som gjort att jag fått mer pengar i min plånbok. Och det är nog sant.
Vi måste se till att det blir verkstad - jag tittar återigen på företrädarna för regeringssidan. Det måste bli verkstad. Jag hoppas att ni nu jobbar med detta fram till valet - det kan jag lova att vi i oppositionen kommer att göra, också sedan om vi får makten. Vi måste lyfta jordbrukets sak på ett helt annat sätt och få en livsmedelsproduktion värd namnet.