Fru talman! Tack, ledamoten, för anförandet!
Jag tänkte på det jag pratade om i mitt anförande, nämligen historieskrivningen. Jag tycker att det är så intressant att få med hur det blev som det blev.
Jag tänker på att det faktiskt var Eskil Erlandsson, dåvarande landsbygdsministern, som lyfte fram det här i dåvarande alliansregeringen, och så blev Konkurrenskraftsutredningen till. Den stod färdig 2015.
Sedan kom nästa landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, och vad gjorde han? Jo, han tog till sig detta och ville ha en livsmedelsstrategi som flera av oss var med och förhandlade om. Som jag sa upplevdes det väldigt positivt. Jag vet att en bonde sa till mig: Äntligen! Nu kan jag investera!
Det säger han inte i dag, kan jag säga. Så här efteråt har det inte blivit mycket av'et.
Dock säger livsmedelsstrategin att lönsamheten ska öka, att konkurrenskraften ska stärkas och att självförsörjningen med livsmedel ska öka. Jag vet att er ledamot som var med i utredningen tryckte väldigt mycket på att självförsörjningen skulle öka. Det var en sak som våra två partier hade gemensamt, för vi tyckte också att det var viktigt. Vi ser ju hur dåligt det har blivit och hur det inte har blivit bättre med tiden.
Frånsett de senaste månaderna har ni nu suttit vid regeringsmakten. Jag tänker på konkurrenskraften. Det är ett ord som jag vet att ledamoten inte tycker om. Men det är ett ord som finns där, och jag tycker att det är viktigt att lyfta fram att våra bönder behöver ha en likvärdig konkurrenskraft som bönderna i övriga Europa.