Herr talman! I denna halvsena timme i debatten får äntligen det sista partiet på talarlistan gå upp. Jag tänker inte ägna mig åt det som vi kommer att debattera den 27 i denna månad, inkomstskatterna. Det var ju nästan en inkomstskattedebatt som fördes tidigare. Inte heller tänker jag beklaga att regeringen har gjort det bättre för de allra flesta, utan jag kommer att ta upp den frågan då. I stället tänkte jag tala om företagandet och företagandets villkor i Sverige. Ibland får man uppfattningen att vi lever i centrum av Europa, men det gör vi inte. Vi lever i en utkant av Europa och är 9 miljoner invånare, vilket gör att vi kanske har andra förutsättningar än övriga länder. Vi har långt till de olika marknaderna.
Företagande och väl fungerande företag är grunden för välfärden. Det ger både arbetstillfällen och skatteintäkter till det gemensamma bästa. Dessutom är företagande och arbetstillfällen grunden för inkomstpensionerna, och för exempelvis kommunens inkomster. Den kopplingen talas det sällan om. Här finns alltså en röd tråd. Kommuner och regioner är beroende av hur företagen utvecklas, och vi kan se hur det går i de olika delarna av Sverige.
Våra trygghetssystem, som vi ibland berömmer oss av, bygger på det som produceras i form av varor och tjänster. Det finns ett tydligt samband mellan företag, arbete och välfärd. Det är därför viktigt att våra svenska företag har goda förutsättningar för sina verksamheter. För ett konkurrensutsatt och exportberoende land som Sverige är goda och likvärdiga förutsättningar gentemot andra länder nödvändiga. Vår geografiska placering gör att även kostnaderna för transporter har stor betydelse.
Ibland framförs förslag i denna kammare som skulle få negativa effekter för svenska företag och arbetstillfällen på en rad områden. Jag brukar alltid tala om Hyltebruk när jag står i talarstolen. Nu kan man konstatera att på grund av att företag väljer att rationalisera har ytterligare varsel kommit från Stora i Hyltebruk, alltså pappersbruket. Vi har också kunnat se att Pilkington AB kommer att avvecklas i Halland, liksom i Landskrona. Om man tror att det inte har någon betydelse vilka villkor vi har för bolagsskatt, energiskatt, transportskatt då är man ganska naiv måste jag säga.
Det är i det ljuset, herr talman, man ska se den sänkta bolagsskatten, investeraravdraget och infrastruktursatsningarna som alliansregeringen genomfört och genomför. Det handlar om långsiktiga strategiska beslut i stället för kortsiktiga opportunistiska förslag som i längden motverkar sina påstådda syften. En viktig faktor för företagens förutsättningar är stabila och långsiktiga regler, som är enkla och transparenta. Alliansregeringens arbete måste fortsätta i denna inriktning och lätta inte minst de mindre företagens administrativa börda.
Kristdemokraterna vill verka för att minska sjuklöneansvaret för företagen med syfte att fler kan få möjlighet att komma in på arbetsmarknaden samt minska risken för företag vid anställningar. Det skulle gynna särskilt dem som av olika skäl står längre från arbetsmarknaden och ge både dem och företagen bättre förutsättningar.
Den demografiska utvecklingen visar att alla som kan ska ges förutsättningar för ett självförsörjande arbete utifrån de egna förutsättningarna, alltså helt i linje med en positiv arbetslinje där alla kan få plats.
Herr talman! Betänkandet rör ju inte enbart beskattning av företag utan även kapital och fastigheter. Jag tänker säga någonting om de senare och vilka konsekvenser fastighetsskatten kan få.
Riksdagen har med stor majoritet ställt sig bakom ökade satsningar på så kallade alternativa energislag. Detta är lovvärt i sig. Samtidigt måste det påtalas att om man gör en sådan satsning utan att beakta vilka konsekvenser det kan få indirekt på andra energislag finns det en fara i detta.
Fastighetsskatten har mot ovanstående bakgrund differentierats mellan energislagen. Således är det olika fastighetsskatt för olika energiproduktion, vilket riskerar att innebära kontraproduktiva resultat. Ett exempel är fastighetsskatten på två förnybara energislag som vatten och vind. Vattenkraften har i dag en fastighetsskatt som är mångdubbelt högre än vindkraften, trots att vattenkraften är likvärdig och nödvändig för satsningarna på vindkraft.
Liksom när det gäller andra beskattningar av verksamheter bör likvärdighetsprincipen gälla. Detta måste man iaktta när man långsiktigt utformar skatterna för energiproduktion.
Jag är något av en kalenderbitare. Jag tycker om att fakta ska komma fram. Vi fick höra i tidigare inlägg att Tyskland skulle vara det förlovade landet när det gäller klimat- och energipolitiken. När jag tittade på Energifaktas senaste redovisning av utsläpp av koldioxid per capita visade det sig att det i Tyskland är 9,1 ton medan det i Sverige är 5,3 ton. Det är alltså nästan hälften. Räknar man på ett annat sätt, som man nyligen gjorde då man räknade på att vår låga energiproduktion skulle produceras i andra länder, ligger utsläppen på 4,4.
Om man samtidigt tänker på att Tyskland ska satsa stort på naturgas från Ryssland och andra trevliga fossila energislag som kol, tror jag att man ska tala lite tyst om de fina solcellerna på taken där nere där det finns sol på ett annat sätt än i Kiruna.
Tonnageskatten tror jag att man måste komplettera. Det har funnits en utredning. Det är helt riktigt, och vi kristdemokrater har tyckt att det har varit viktigt att få ordning på det här för att värna den svenska sjöfartsnäringen. Men det har varit en konflikt med det internationella fartygsregistret, för de här två har inte utretts tillsammans, och det är ju det man tittar på nu. Jag hoppas att man kan komma fram med ett förslag som värnar den svenska sjöfartsnäringen.
Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.