Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet i sin helhet.
Jakt är ett fritidsintresse för 300 000 medborgare i vårt land. Men för många av dem är det mer än ett fritidsintresse. Det är mer som en livsstil. Många av jägarna räknar ned tills jakten startar. Det är årets stora händelse, som man har längtat till. Hundarna har tränats för att vara i bra form. Man har övningsskjutit, och man har smort sina jaktkängor. Jakten betyder oerhört mycket för många. Därför är jakten något som berör och väcker känslor. Men det är inte bara jakten efter viltet som är viktig. Den naturupplevelse och den gemenskap som jakten ger betyder minst lika mycket.
Kunskapen som jägarna har om jakten, djuren och naturen och som förs vidare från generation till generation är värdefull. När jag som liten skulle lära mig att jaga älg var det först min pappa jag fick följa med. Sedan var det Leif som lärde mig att jaga älg med löshund. Vi gick tillsammans i skogarna hemma i Stöde. Han visade var älgarna brukade gå och hur jag skulle smyga mig på ståndskallet. Men han visade också var vattenkällorna finns och vilken myr hjortronen växer på. Nu är det min tur att föra denna kunskap vidare till nästa generation.
Hur jaktmarkerna ser ut, vilket vilt som finns på dem och hur jakten bedrivs skiljer sig åt i vårt långa land. Utifrån att det ser olika ut är jägarnas kunskap viktig, och den ska användas i det regionala och lokala inflytandet över jakten. Här är både viltförvaltningsdelegationerna och det allmänna uppdraget betydelsefulla och måste tillvaratas och utvecklas.
För att det ska fungera krävs att man har tillit och tilltro till varandra. Jägarnas engagemang och stora ansvarstagande, med bland annat viltvården och trafikeftersöken, har bidragit till att vi i dag har en framstående viltvård. Sverige ska fortsätta vara ett föregångsland i fråga om att förvalta våra naturresurser och viltstammar på ett hållbart sätt.
Fru talman! Vi kan dagligen läsa och höra i våra medier om viltfrågor. Om vi börjar längst i norr är det skyddsjakt på älg med helikopter som är aktuellt och som många av oss har reagerat på. När vi kommer till Mellansverige gäller det de stora koncentrationerna av varg. Och i de södra delarna av landet är det vildsvinen och skadorna efter dem som diskuteras.
Vargen är ett rovdjur som väcker många känslor. Vi har ett ansvar att upprätthålla en gynnsam bevarandestatus i den svenska rovdjursförvaltningen där vargen är en del. Samtidigt ska de som lever och verkar på landsbygden kunna jaga och ha djur. Som jag har sagt tidigare här i kammaren ska de vargindivider som tar renar, hundar och tamboskap och som beter sig onaturligt tas bort.
Under förra mandatperioden fattades ett antal beslut för att säkerställa hög effektivitet och tillgång till bästa möjliga verktyg. För att få rättssäkra processer inrättades bland annat en specialdomstol för överklagande. Det har också införts ett skyndsamhetskrav för att säkerställa att dessa ärenden hanteras fort.
De verktyg som finns att använda är skyddsjakt och licensjakt. Det är i dag för stora skillnader mellan länsstyrelsernas bedömning gällande rovdjuren. Regeringen arbetar med att öka likvärdigheten.
Att sprida goda exempel från de länsstyrelser som i dag är duktiga på att hantera frågorna är ett sätt. Det finns också skäl att ytterligare satsa på DNA-analyser för att snabbt identifiera individer som bör avlägsnas. Länsstyrelserna måste också arbeta utifrån toleransnivån för rennäringen, predationstrycket för rennäringen måste minska och toleransnivån i renbetesområdena måste hållas.
Däremot måste konflikterna kring jakten på rovdjur upphöra och ordning och reda skapas i förvaltningen av dessa. En del krafter man hör i dag försöker dra isär landet i stället för att se till att vi tillsammans kan hitta lösningar och en balans som leder till att människor kan bo och verka på landsbygden samtidigt som vi bevarar en biologisk mångfald. Ingen tjänar på konflikt här.
Fru talman! Förutom vargen är ett våra mest omdebatterade vilt vildsvinen. Den ökande vildsvinsstammen har orsakat stora problem för markägare och lantbrukare och ofta stor skada på deras åkermark och skogsmark. Utifrån detta har regeringen agerat och i dialog med branschförbunden lagt fram konkreta förslag för att ta ett helhetsgrepp kring frågan. Regeringen har under året beslutat om bland annat viltkameror och ljusförstärkning för att jakten efter vildsvin ska underlättas och effektiviseras. Jordbruksverket fick även i uppdrag att utreda om det finns behov av ytterligare förebyggande åtgärder för att hindra att sjukdomen afrikansk svinpest sprids till Sverige.
Men vildsvinen gör inte bara skada, utan de är också en tillgång. Vi hör ofta om de problem som vildsvinen orsakar, men vi glömmer lätt bort vilken stor resurs vildsvinsköttet faktiskt är. En lösning är att äta upp dem. Vi vill se mer klimatsmart vildsvinskött på tallrikarna helt enkelt. Och det är extra glädjande när vi kan läsa och höra om skolor och äldreboenden som väljer att servera mer viltkött.
Regeringen gav Livsmedelsverket i uppdrag att ta fram förslag för att underlätta försäljning och tillgång på vildsvinskött, och i slutet av förra året presenterade Livsmedelsverket en rad förslag på riktigt bra åtgärder så att vi konsumenter som inte jagar vildsvin själva också enkelt kan köpa köttet och lägga det på grillen i sommar.
Mer vildsvinskött på tallrikarna minskar stammen och därmed också skadorna. Detta ger i sin tur minskade kostnader för samhället på grund av färre skador i trafiken och minskade skador på jord- och skogsbruket.
Jag måste också avslutningsvis nämna klövviltet. På senare år har det rasat en allt aggressivare debatt rörande betesskador i skogen. Delar av markägarsidan har föreslagit ett slopat brunstuppehåll, men vi tror att det är fel väg att gå. Vi tar klövviltsförvaltningen på allvar men vi ser att det finns fler saker att pröva för att öka acceptansen och minska betesskadorna. I Bodens kommun, där Sveaskog nyligen ansökt om skyddsjakt på älg, har ett lokalt initiativ tagits av jägarna, där de sträcker ut en hand till Sveaskog och i stället föreslår ett alternativ till skyddsjakt.
Jakten kommer att fortsätta att beröra, väcka känslor och skapa debatt. Viltet är föränderligt, och Sverige är ett långt land med skilda förutsättningar. Därför är också jägare och markägare i de olika delarna av landet bäst lämpade att lösa de problem som uppkommer lokalt och regionalt. Vi socialdemokrater anser att jaktbesluten ska fattas så nära medborgarna som möjligt.
Jag tror att vi alla i debatten i dag kan enas om att våra värdefulla viltbestånd ska bevaras och nyttjas långsiktigt hållbart. Det är lokalt och regionalt som detta arbete måste ske, i en konstruktiv anda och enligt den svenska modellen.
(Applåder)
I detta anförande instämde Isak From, Magnus Manhammar och Hanna Westerén (alla S).