Fru talman! Jag skulle vilja börja med att yrka bifall till reservation nr 6.
Jag vill också prata lite om skyddsjakt. Vi har vår beslutade rovdjursförvaltning. Den säger gynnsam bevarandestatus, socioekonomiska aspekter, tamdjurshållning och att vargen ska finnas i hela landet, men inte i renbetesland. Där har vi direkt tagit bort halva Sverige, och då finns den andra halvan kvar. Den andra halvan hyser stora områden med rena slättlandskap och rena jordbrukslandskap, där vi kanske aldrig kommer att få vargetablering. Vargen kanske aldrig kommer att trivas i dessa områden. Då har vi tagit bort ytterligare en ganska stor del.
Fru talman! Man brukar säga att vargarna i dag förmodligen är där de trivs att vara. Om det nu är så att de är i de områden som de förväntas trivas i är stammen ganska stor där. Om vi inte ska ha licensjakt utan förvalta vargen mer genom skyddsjakt behöver det gå bättre än det gör i dag. Det lyftes tidigare fram hur många ansökningar och hur många beviljade skyddsjakter det handlar om.
Enligt den tyska modellen ska jordbrukare kunna freda sina djur utan att DNA-säkra vargarna och på det sättet bygga upp en större skygghet hos vargarna. Man kan då snabbare göra en insats, och man kanske har möjlighet att skjuta bort ett helt revir som förstör för jordbruket i en viss bygd.
Är det tyska exemplet intressant, och ser man problem när det gäller att det hanteras så olika i dag? Det kanske vore på sin plats att få till utredningen om tjänstemannaansvar som riksdagen tog beslut om våren 2018.