Fru talman! I dag debatterar vi jakt och viltvård. Kjell-Arne Ottosson ställde några frågor som jag gärna ska försöka besvara. Jag har nämligen skrivit en motion där det väldigt utförligt beskrivs vilka åtgärder jag önskar för att stoppa den illegala jakten.
Jag vill också poängtera att det finns forskning som visar att laglig jakt inte leder till en minskad illegal jakt. Detta är viktigt att ha med sig. Det finns alltså forskare som landar i olika slutsatser, och då måste vi beakta den komplicerade bild som finns.
Det refererades till Erica von Essen, som var med på seminariet förra veckan. Hon har sagt att det råder en kultur inom vissa jaktorganisationer där illegal jakt accepteras i hög grad. Citatet återfinns i en intervjustudie som hon har genomfört vid SLU.
De insatser som vi vill göra handlar om att införa en naturuppsyn enligt Norges modell, som kan tjäna som inspiration och förebild. Där har man fältpersonal som är ute och tittar och kontrollerar så att de medel som används är lagenliga och att det som jagas också är lagenligt. Detta finns inte riktigt i dag i sådan omfattning som skulle behövas.
Vi vet att olika hjälpmedel som underlättar den lagliga jakten också kan underlätta illegal jakt. Här måste vi vara duktigare på att reglera vad som får användas till vad. Åtlar, åtelkameror, ljuddämpare, mörkerkikare på vapen, gps-sändare på hundar och drönare - användningen av dessa hjälpmedel måste regleras via förbud, tillståndsplikt eller anmälningsplikt, fru talman.
Polis och åklagare måste ges mer resurser så att anmälda brott kan leda till fällande domar. Hjälpmedel som används till illegal jakt, såsom vapen och fordon, ska beslagtas, och skadestånd måste begäras vid jaktbrott.
Svenska medborgare som har bedrivit illegal jakt utomlands bör kunna straffas när de kommer hem till Sverige.
Detta är några av de åtgärder som finns listade i den motion som jag har väckt och som också diskuteras i dag.
Fru talman! Jag brinner för allas rätt - vargens rätt, lodjurets rätt men även alla människors rätt - att göra sin röst hörd, inte bara de ca 2 procent av Sveriges befolkning som är jägare.
Förra veckan hölls ett seminarium, vilket har nämnts förut. Det arrangerades av Kristdemokraterna och Jägareförbundet under principen "av jägare för jägare". Kristdemokraterna brukar värna de äldre och de sjuka, men denna dag rådde ett undantag. Bland annat blev en äldre dam i rullstol portad från seminariet på grund av att hon tillhörde fel organisation. Hon var inte jägare. Hon blev tvungen att vänta utanför i mer än tre timmar innan hon kunde träffa mig för att via mig i denna talarstol kunna göra sin röst hörd.
Jag vill därför lyfta fram en fråga som finns bland de röster som tystats i debatten, röster som är nog så viktiga. I mars ska licensjakt på lodjur påbörjas. Detta är en rödlistad art, och enligt art- och habitatdirektivet får man inte bedriva licensjakt mot den. Det har getts tillstånd att skjuta 41 lodjur, främst honor. Detta bryter mot EU:s direktiv.
Faktum är att det vid Sveriges inträde i EU 1995 fanns en referensnivå som lodjurspopulationen inte fick gå under. Antalet lodjur vid denna tidpunkt uppskattades till 1 700. Men den siffra som skickades in och som används är 700. Om vi har 701 lodjur får vi alltså ha licensjakt på 1 lodjur. I själva verket ska detta dock inte gälla förrän det finns 1 701 lodjur. Detta strider alltså mot vårt avtal med EU.
På tal om olagligt, fru talman, finns också en utbredd illegal jakt i Sverige, vilket vi har berört tidigare. Varje år skjuts ca 70 vargar illegalt i Sverige. Detta är vad jag tycker att den stora debatten om jakt och vilt i Sveriges riksdag bör handla om. Hur kommer vi till rätta med den illegala jakten?
Fru talman! Det finns en stor oro i Sverige när det gäller varg. Det kan därför vara lämpligt att nämna att ingen människa har dödats av vild varg i Sverige på över 200 år. Oron och polariseringen är olycklig. För att komma till rätta med den vore det mest effektiva att sluta ge Jägarnas Riksförbund ca 7 miljoner kronor varje år så att de kan sprida skräck och hatpropaganda mot vargen. Det vore ett enkelt första steg att sluta ge statliga medel till organisationer som uppmuntrar till brott.
Fru talman! Varje år ges också ca 50 miljoner till Svenska Jägareförbundet. Det sker i en intressant juridisk form. De får en position som är myndighetsliknande, men till skillnad från myndigheter har de talerätt. De får dessutom söka bidrag och får också bidrag från Svenskt Friluftsliv. Det ska egentligen inte gå om man får bidrag från staten.
Jägareförbundet bedriver sin egen rovdjurspolitik. Det gör att de sitter på dubbla stolar. Det här är en slutsats som drogs i offentliga utredningar från 1997, 2003, 2004 och 2007. I dessa pekades på att uppdraget borde upphandlas via lagen om offentlig upphandling.
Fru talman! Det finns inte mycket som jag skäms över i så stor utsträckning som jag skäms över svensk jaktpolitik. Jag skäms, och jag tycker att det är hög tid att vi i denna kammare slutar fjäska för dessa 2,5 procent av Sveriges befolkning. Detta är en demokratifråga.