Fru talman! Det där handlar ju om att undersöka
möjligheterna, Carina Ohlsson. Det ska vara klart till
2003. Jag tycker att det är en ganska lång tid.
Det finns andra möjligheter. Jag tyckte att det var
så intressant att lyssna till Kjell Larsson tidigare. Han
talade med glöd om att vi måste våga gå före i miljö-
politiken och om att man måste visa vägen. Vi har
haft en debatt i den här kammaren som i alla fall jag i
16 år har deltagit i, och vi har krävt förbud mot amal-
gam. Vi hade ett beslut en gång i riksdagen. Det hän-
der ju så lite. Jag ska inte säga att det inte händer
någonting. Jag vet att det finns en diskussion, men det
händer oerhört lite. Man har inte haft kraften och
modet att verkligen fatta beslut, gå före och se till att
det blir testat i domstol i så fall. Vi måste ju göra
detta någon gång. Nu ska vi sitta här till år 2003 bara
för att ta reda på om det går innan vi fattar något
beslut. Jag tycker alltså att det går alldeles för lång-
samt. Det finns egentligen inga argument. De argu-
ment som kommer är väldigt svaga, måste jag säga.
Det här har vi jobbat med så länge. Vi vet hur farligt
det är.
Jag skulle också vilja fråga Carina Ohlsson om
det som jag redovisade när det gäller transporterna.
Man kan beställa kvicksilver och få ett postpaket. Ett
halvt kilo kvicksilver kan förgifta massor av vatten
utan kontroll egentligen. Men när det sedan blir avfall
får inte vem som helst transportera det. Titta på den
logiken!