Fru talman! Gunnar Andrén, jag kan lugnt vara tydlig med att jag är emot er politik. Dels för att den har ökat inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män med 1 000 kronor i månaden på två år, dels för att vi har fått 146 000 fler fattiga och att antalet fattiga barn kraftigt har ökat under den här tiden. Vi kunde alldeles nyligen höra hur Sveriges Kommuner och Landsting sade att man beräknar att socialbidragen för kommunsektorn kommer att öka med upp till 5 miljarder kronor, och det är en effekt av den politik du bedriver. Det är på grund av att ni har försämrat sjukförsäkringen och a-kassan. Den notan får kommunernas skattebetalare nu ta samtidigt som det självklart är förödande för dem som drabbas. Försämringarna i sjukförsäkringen slår framför allt mot oss kvinnor. Det, Gunnar Andrén, är effekterna av er politik.
Ja, jag menar att det inte är det mest prioriterade att högavlönade män ska få sin städning utförd genom att vi använder våra gemensamma skatteresurser. Jag använder hellre de pengarna till satsningar på fler anställda i äldreomsorgen, i förskolan eller i skolan. Det skulle förbättra vardagen för så många fler - alla de barn som är i behov av omsorg eller utbildning, alla de äldre som behöver bättre kvalitet i sin vardag och alla de kvinnor som jobbar i dessa verksamheter. De skulle på så sätt få fler arbetskamrater, och vi skulle få en betydligt bättre kvalitet. Det har vi i Vänsterpartiet valt att prioritera.
Vår politik skulle leda till en sysselsättningsökning i den här lågkonjunkturen medan ni här försvarar en politik som faktiskt får stor påverkan i de kommunala verksamheterna och i människors vardag. Nu ökar arbetslösheten väldigt mycket, och ni står bredvid och tittar på. Det får kommunerna ta på sina socialbidragskostnader.