Herr talman! Det är naturligtvis för att det är enklare att identifiera enskilda individer när man jämför 10 personer än när man jämför 25 personer. Det är en ganska självklar ekvation. Enligt regeringen fanns det remissinstanser - som jag uppfattade det i varje fall - som hade sagt att de såg risker för den personliga integriteten. Jag tror att det är någonting som man måste ta i beaktande.
När jag har gjort lönekartläggningar och man jämför mellan kvinnor och män är det enkelt. Men när vi kom in på det som heter mångfaldsplaner började det genast bli mindre enkelt. Skulle vi utgå från namnet på personerna som var anställda, eller vad skulle vi utgå från för att kunna göra det som kallas för undersökningsplikt som det står om i 2 § punkt 1, att undersöka om det finns risker för diskriminering?
Man måste alltså undersöka och ta reda på vilka personer som finns i olika grupper. Kan Eva-Lena Jansson ge något konkret exempel på hur hon anser att en företagare ska undersöka om det finns diskriminering av personer av en annan etnisk tillhörighet eller könsöverskridande identitet? Ge bara ett enkelt exempel.