Herr talman! Ja, det är riktigt; det blir ganska uppenbart i de anföranden vi har hört så här långt i debatten att det är olika utgångspunkter. I de tre första anförandena var det brukarnas, patienternas och elevernas - medborgarnas - villkor som var utgångspunkten. När Jonas Jacobsson Gjörtler går upp är det riskkapitalisterna, arbetsgivarna och företagen som är det viktiga.
Den osäkerhet vi nu hör om från de privata välfärdsaktörer som finns, att de känner sig osäkra för att det finns olika alternativ för vad som ska utredas och på vilket sätt, är det Moderaterna och Alliansen som skapar.
Jonas Jacobsson Gjörtler har fått en fotboll. I sin iver att visa överstegsfinter snubblar han hela tiden på den. Hur vore det om han passade bollen?
Vi har sagt att vi har tillsatt en utredning som ska titta på villkoren för de privata välfärdsaktörerna. Vi har också sagt att om Alliansen har andra uppfattningar finns det möjlighet att ge tilläggsdirektiv. Då behöver man inte skapa någon osäkerhet.
De långsiktiga villkor man efterlyser går att skapa, om man bara vill.
Ni säger att vi har hamnat i en återvändsgränd som vi inte kommer ut ur och att det inte är seriöst. Det är inte sant. Välfärden bör väl ändå bygga på en allmännyttig princip där utgångpunkten är det som tidigare har framförts i flera anföranden. Det handlar om villkoren för dem ska använda sig av välfärden. Det ska finnas en trygghet och ett omhändertagande.
Det som återstår i debatten när vi lägger förslagen till utredningarna vid sidan om varandra är detta: Varför, Jonas Jacobsson Gjörtler, är det bra med vinst? Varför är det okej med avkastningskrav på 25 procent? Varför vill ni hindra att vissa saker utreds i utredningen?