Herr talman! Den är inte alls ömsesidig. Det är företag som kan dra stater inför de här skiljedomstolarna. Att stater har fått rätt innebär bara att de har sluppit att betala. Det är ju inte så att de kan få pengar av företagen via skiljedomstolarna. Och det är stora företag som utnyttjar det här systemet.
Det finns också marknadslösningar för det här; det går att försäkra sig mot expropriering och liknande. Och det handlar naturligtvis också om rättsstater. Det är en sak om det hade varit stater där rättssystemet inte fungerar.
För mig är det glasklart att demokrati och demokratiskt fattade beslut är viktigare än att företag ska kunna tjäna pengar på vad som helst.
Låt mig ta det kända exemplet med Philip Morris som stämde Australien när Australien för att skydda folkhälsan införde neutrala cigarettpaket. Processen pågick i fyra år. Australien vann visserligen, och Philip Morris fick inga pengar för att man inte fick sälja tobak på det sätt man ville.
Det fick dock allvarliga konsekvenser. Det hämmade liknande lagstiftning i exempelvis Nya Zeeland. Där hade man en färdig lagstiftning men menade att man inte hade de ekonomiska musklerna att driva en sådan långvarig process. De har därför avvaktat med sin lagstiftning, vilket jag tycker är fullständigt orimligt.
Jag skickar gärna över den studie där man har gått igenom detta till Hans Rothenberg.
Jag ser inte hur man kan säga att det är på lika villkor. Jag förstår ärligt talat inte hur Hans Rothenberg kan mena det.