Herr talman! Jag har givetvis aldrig ställt mig
bakom uppfattningen att man skall ingripa mot åsik-
ter, däremot skall man verbalt angripa och kritisera
människofientliga ideologier.
Det är egentligen ett erkännande i svaret att kom-
munismen i praktiken faktiskt begått exakt likadana
grymheter och, vad gäller antalet mord, t.o.m. värre
än nazismen. Jag förstår att man angriper nazismen på
olika sätt. Alla människor som kan tänka borde vara
överens om den monumentala grymhet och brutalitet
som nazismen har stått för. Däremot är jag tveksam
till de metoder som vi i dagens Sverige använder för
att upplysa om farhågorna beträffande nazismen. Jag
tror att vi gör dem betydligt större än vad de är och
framför allt vad de förtjänar. Medierna skapar ett
intresse som jag menar inte finns. När ett antal skinn-
huvuden, som man närmast kan jämföra med amöban
vad gäller intelligensen - egentligen är det orättvist
mot amöban - har en konsert på en gård ute på landet
kommer alla TV-kanaler och polisen beordrar extra
folk för att bevaka dem. Det är exakt vad de vill ha.
Det målet hjälper vi på olika sätt dem att uppnå.
Likadant är det när nazisterna demonstrerar. Då
har vi motdemonstrationer, där motdemonstranterna
använder våld. Det är inte det mest smarta sättet. Man
agerar precis rakt emot sitt syfte. Jag är inte heller
säker på att alla i motdemonstrationerna kan stava till
ordet demokrati.
Herr talman! Kommunisterna har enligt olika
uppgifter under sin tid vid makten i det forna Sovjet-
unionen tagit livet av mellan 20 och 40 miljoner
människor. Överallt där de haft makten har man i
praktiken begått enorma brott mot människor och
mänskliga rättigheter. Därför blir jag förvånad när
Sveriges kommunister kritiserar nazismen. Det är
verkligen att göra bocken till trädgårdsmästare.
Kommunister i dagens Sverige konkurrerar, herr
talman, med Judas Iskariot, därför att man inte erkän-
ner att man varit med i något kommunistiskt parti. Det
förvånar mig mycket att ledande personer i denna
kammare, som nu skall vara med och fatta svåra be-
slut, inte vet om att de en gång var med i en kommu-
nistisk rörelse. Det är ytterst förvånansvärt. Jag förstår
att frågan kan vara litet besvärlig för socialdemokra-
terna. För inte så länge sedan delade man ut utan
anledning utskottsplatser till kommunister för att få
makten. Det var alltså innan järnridån föll i öst. Jag
tror också att det finns fler renläriga kommunister i
Sverige än nazister. Vi kan bara se på olika extre-
misttåg första maj.
Varför, till sist, denna undfallenhet? Kan det bero
på att man från socialdemokraternas sida inte vill
skära av den hand som har gött en eller som framöver
i maktsyfte kan tänkas göda en?