Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Återigen har vi kommit till frågan om jämställdhet mellan könen. Om vi inte på allvar nu tar itu med den ojämställdhet som på alla plan och på alla arenor i vårt samhälle får vi arbeta med frågan x år framöver. Detta är inte bara bedrövligt och sorgligt utan också . ja, herr talman, jag avstår från att säga det jag tänkte säga.
Maktstrukturer i samhället lever vidare; det vet vi. Därför är Vänsterpartiet, som också är ett feministiskt parti, mycket aktivt i kampen för att bryta mäns överordning och kvinnors underordning på alla arenor. Men könsmaktsordningen i samhället är det väldigt svårt att knäcka.
Vänsterpartiet ger dock inte upp vare sig i dag eller framöver, för vi har ett stort ansvar också inför kommande generationer att verkligen se till att det blir ett samhälle där människors lika värde sätts överst på dagordningen - ett samhälle där vi har samma rättigheter och samma skyldigheter och där vi ska ha samma möjligheter oavsett kön, klass, etnicitet eller sexuell läggning.
Jämställdhet är för mig en fråga om mänskliga rättigheter, en fråga om demokrati som vi inte bara lättvindigt kan vifta bort. Som jag tidigare sagt måste vi på alla plan och utifrån varje hörn klart stå upp för detta, driva ett arbete och se till det här blir verklighet även i frågor som rör könsfördelningen i privata bolagsstyrelser.
Prat som hörs om att man med ljus och lykta har letat efter den mest kompetenta personen är ofta ren och skär lögn, för i de flesta fall slutar det med att det är en man som får uppdraget.
All forskning inom området pekar tydligt och klart på att befattningshavare fortfarande inte väljs enbart utifrån kompetens, utan män väljer oftast män därför att de är just män.
Herr talman! Under de senaste åren har fler kvinnor fått uppdrag i de privata bolagens ledningsgrupper. Det är mycket positivt, men fortfarande haltar det mycket - det är väldigt ojämställt. Det rör sig om ca 20 procent kvinnor i privata bolagsstyrelser.
Men det var en väg i rätt riktning, tycker jag, när det började röra på sig under den socialdemokratiska regeringen i samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Vi tog verkligen tag i frågan i många debatter, och förslag lades fram om lagstiftning. Då tog det skruv. Men nu kan vi konstatera att det sackat när det gäller den trenden.
I juni 2005 fick en sakkunnig i uppdrag att se över frågan om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser. Detta redovisades i maj 2006 i departementspromemorian
Könsfördelningen i bolagsstyrelser
. Bland annat föreslogs i promemorian regler i aktiebolagslagen om könsfördelning i styrelser för publika aktiebolag. Bra!
Detta var, tycker jag, en ganska tydlig signal och ett tydligt förslag när det gäller att komma till rätta med den sneda fördelningen mellan kvinnor och män. Det sorgliga är att den nuvarande regeringen har beslutat att avskriva förslagen i departementspromemorian. Hur kan man bara i ett svep avskriva det här utan att se att det verkligen skulle kunna tillföra någonting som är positivt?
Många gånger har jag undrat vad ni är rädda för. Är ni rädda för att fler kvinnor ska komma in i styrelser, eller är ni helt enkelt rädda för att näringslivets olika representanter ska slå bakut? Jag bara undrar.
Ska det vara så svårt att kräva vissa åtgärder för att få en förändring till stånd och närma sig målet om ett jämställt samhälle på alla plan, på alla arenor?
Nej, för mig är det inte svårt. För Vänsterpartiet är det inte svårt. För Socialdemokraterna är det inte svårt. För Miljöpartiet var det inte svårt. Men för Alliansen och Sverigedemokraterna är det tydligen jättesvårt att agera. Ni ser inte ojämställdheten i samhället, för annars skulle ni ha ställt er bakom denna reservation. Ert agerande i denna fråga är inte bara sorgligt utan bedrövligt.
Vänsterpartiet anser att regeringen snarast ska lägga fram förslag som innebär att det ska vara en jämn könsfördelning i privatägda aktiebolags styrelser. Ni behöver inte göra allting själva, kära allians och sverigedemokrater - kolla den norska modellen så har ni mycket vunnet!
Om man verkligen står för jämställdhet på olika arenor gäller det att också agera så att det blir verklighet. Den styrkan visar inte Alliansen och Sverigedemokraterna att de har när de avslår motioner.