Herr talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer, och följaktligen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har valt att lägga sitt samlade fokus på frågan om kvotering i bolagsstyrelser, och det gör jag också. Att den ekonomiska makten i samhället är samlad hos män är ett problem. Likaså är det ett problem att män i allt mindre grad satsar på högre utbildning.
"Vi går mot ett lågutbildat manligt proletariat, ett högutbildat kvinnligt proletariat och en manlig maktelit på toppen." Så säger Högskoleverket i en rapport från 2008 och konstaterar att det faktum att kvinnor är högre utbildade inte alls tycks påverka löneutveckling och karriär, utan att vi ändå har att hantera en manlig maktstruktur som inte ännu luckrats upp till följd av kvinnors högre utbildning.
Är det en tidsfråga eller krävs det särskilda insatser? Frågan är het också inom Centerpartiet. Jag har i min hög med underlag inför den här debatten två debattartiklar undertecknade av partikamrater till mig. En är tydligt emot kvotering som metod och en annan tycker att den möjligheten inte ska avfärdas. Jag tycker nog att vi, innan vi börjar hacka sönder toppen på isberget, ska ägna oss mer åt det som finns under vattenytan, för någonstans innerst inne förstår vi nog att berget kommer att flyta upp lika fort som vi hackar sönder det.
Vi kan börja med att konstatera att det går att belägga att företag med fler än tre kvinnor i toppen i genomsnitt är lönsammare än de som har färre. Det gäller inte i Sverige utan globalt. Dessa bolag, säger McKinsey i en rapport, har 41 procent bättre avkastning, 56 procent bättre rörelsemarginal, en bättre personalpolitik, större delaktighet och är bättre på att belöna duktiga medarbetare. Tillsammans med de högre ambitionerna hos kvinnor att skaffa sig en god utbildning borde det räcka som argument för valberedningarna i Sveriges börsbolag att ta in fler kvinnor i sina styrelser.
Nu vill oppositionen lagstiftningsvägen få företagen att göra det självklara, nämligen se till att de blir lönsammare. Jag tror inte att det fungerar. I själva verket är det nog så att det ännu inte gått upp för valberedningarnas ledamöter att andelen kvinnor som äger och driver företag stadigt ökat och att mer än en tredjedel av alla företag som startas i Sverige nu drivs av kvinnor. Med all respekt för annan kompetens tror jag att egna erfarenheter av företagande är något som valberedningarna aktivt söker när de tillsätter styrelseposter i börsbolag.
Om valberedningarna vidgade vyn och såg vad som sker i exempelvis de statliga företagen kunde de konstatera att det under Alliansens tid vid makten skett en kraftig förbättring och att det nu i princip är ett 50/50-förhållande mellan män och kvinnor i styrelserna och att även andelen vd:ar i statliga bolag har ökat.
Centerpartisten Annika Qarlsson har motionerat om en satsning på utbildning av valberedningar och på fortsatt arbete med styrelsekraft. Det i kombination med ytterligare insatser för att stimulera det entreprenöriella lärandet och satsningar på entreprenörskap, även i de traditionellt kvinnodominerade yrkena, tror jag är den bästa och enda vägen framåt. När valfrihetsreformer öppnar upp för företagande i vård och omsorg blir det tydligt hur eftersatt entreprenörskapet varit i de utbildningar som kvalificerar till dessa yrken.
Detta bör göras utan att glömma de kvinnor som är verksamma inom industrin och byggbranschen som ingenjörer, chefer, arbetsledare och på verkstadsgolven. Det gäller för oss att ta vara på och fortsätta de satsningar som gjorts för att få tjejer att utbilda sig inom teknik och naturvetenskap. Här får vi inte glömma de små regionala högskolorna, som ofta har ett starkare band till näringslivet än vad universiteten har.
Herr talman! När jag säger att vi borde ägna oss mer åt den delen av isberget som ligger under ytan menar jag de mönster och traditioner som gör att kvinnor alltjämt i liten utsträckning kommer i fråga som företagsledare och styrelseledamöter. Det handlar om sådant som vi skapar hemma när vi fostrar våra flickor och pojkar, sådant som grundläggs i skolan och som sedan påverkar oss genom livet via medier och reklam. Det kan gälla sådant som hur vi väljer att ta ut föräldraledighet och VAB-dagar. Inget av detta syns ovan vattenytan, men det riskerar att få till resultat att vi aldrig någonsin når en jämn könsfördelning i börsbolagens styrelser, trots många positiva signaler om att vi är på väg åt rätt håll.
Jag har ännu inte tappat tron på människans förmåga att fatta rationella beslut. I det läge där vi nu befinner oss skulle det vara kontraproduktivt, menar jag och Centerpartiet, att lagstifta om könsmässig kvotering. Då kunde vi lika gärna också bestämma vilken ålder det ska vara på styrelseledamöterna, vilken utbildning och erfarenhet de ska ha, varifrån i landet de kommer och så vidare. Den sortens ingrepp i företagens beslutanderätt står i strid med vår företagstradition och skulle bidra till att försämra företagsklimatet i Sverige. Vi har just nu annat att fokusera på. Det gäller att förbättra företagsklimatet och öka svenska företags lönsamhet och konkurrenskraft, inte att sitta i riksdagen och besluta hur bolagsstyrelserna ska vara sammansatta.
Kvotering har prövats i Norge, och därmed kan vi inte påstå att det är felaktigt. Jag hör inte till dem som anser att vi helt ska avfärda tanken. Det skadar inte att frågan diskuteras i riksdagen så att vi sätter lite press på den. Det är börsbolagen, deras ägare och bolagsstämmor, som har att se till bolagens och aktieägarnas bästa. Det är de som har bollen. Vill de ta till sig goda exempel och se till att lönsamheten i deras företag förbättras genom en jämnare könsfördelning har de chansen nu.