Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2.
Det är förvisso så att utskottets majoritet har ställt sig förhållandevis positiv till den motion som vi kristdemokrater har väckt om att vi inte kan acceptera problemen där Posten, av besparingsskäl, flyttar postlådor flera kilometer bort från bostaden och i stället erbjuder hämta-lämna-service. Det kan handla om 20 000-30 000 kr per år. Vi ser också att utskottet och dess majoritet har skrivit att det är orimligt, och man erkänner att detta inte är en god postservice över hela landet.
Men man tillstyrker inte vår reservation. Man kan heller inte gå med på att kvalitetssäkra produktionsutvecklingen med tydliga krav. Vi har också i vår reservation föreslagit att PTS riktlinjer ska ses över för att förhindra försämringen av postservicen i glesbygd. Här tycker majoriteten att det räcker att statsrådet följer frågan - visserligen mycket noggrant. Vi är inte nöjda med det. Vi vill gå längre. Tillsammans med Centern har vi reserverat oss för tydliga krav på kvalitetssäkringen och för en översyn av PTS riktlinjer.
Jag måste också nämna någonting om Börje Vestlunds debatt alldeles nyss med Björn Hamilton. Man får känslan av att anfall är bästa försvar. Egentligen måste väl Börje Vestlund och Socialdemokraterna vara lika glada som alla vi andra att priserna på portot hålls på en rimlig nivå. Det är rätt märkligt att Börje Vestlund inte har hållit med om att när det inte finns någon konkurrens måste vi i riksdagen reglera marknaden och se till att konsumenterna får betala rimliga priser. Det är arbetslösa, pensionärer, vanliga arbetare och du och jag. Det är självklart att vi måste hålla ned priserna så att man kan få i väg ett paket eller brev till rimligt pris. Jag har en känsla av att argumentationen för Börje Vestlund handlar mer om att anfall är bästa försvar. Jag ser ingen logik i det, tyvärr.
Förutom reservation 2 vill jag nämna någonting om reservation 8. Det är frågan om handikappanpassningen som vi inte är nöjda med. Det är inte klarlagt vilket ansvar Posten AB har. Vi menar att det är viktigt att det blir klarlagt och att samhället tar ett ansvar för handikappanpassningen. I synnerhet gäller det postlådorna. När det handlar om postlådorna är det enklare när det är nya postlådor som ska sättas ut. Då måste det vara på ett sådant sätt så att man inte förutsätter att bilisten reser sig och tar sig ur bilen och lägger brevet eller paketet i brevlådan. Man ska kunna göra det sittande från ett handikappfordon eller en bil. Vi är fullt nöjda med om det börjar med utplaceringen av nya postlådor, men i sin förlängning behöver det vara på ett flertal platser. En handikappad ska inom rimligt avstånd ha tillgång till en postlåda som medger att man sitter i bilen och ändå kan posta sitt brev.
Sedan var det reservation 10 om det nordiska portot. Det har funnits ett nordiskt porto. I Nordiska rådet, där jag är ledamot, har jag följt fråga efter fråga där Norden har gått före. Vi har visat hur viktigt det har varit inte minst för EU-gemenskapen att vi har haft Nordiska rådet och de överenskommelser som har funnits där. Men ibland går det tillbaka. Ett nordiskt porto är ett sådant typexempel. Exemplet som nyss gavs med Malmö och Danmark lever jag med in på knutarna. Jag bor i Skåne. Jag var häromdagen över bron till Danmark därför att Kastrup ligger så mycket lättare till när man ska utomlands. För oss i Skåne är det självklart enkelt att ta sig över bron. Men när jag ska skicka ett brev är det precis som vi nyss hörde relateras. Det är dyrare att ta sig den lilla sträckan över bron än ända upp till Kiruna. Det är orimligt. Vi måste gå tillbaka till den enighet och den samsyn som har funnits om ett nordiskt porto. Även om jag och partiet naturligtvis backar upp den reservationen yrkar jag, för att vinna tid, bifall bara till reservation 2.